Det blev sommar och snart skulle vi få veta om vi blev godkända. En dag i augusti kom beskedet. Vi ska få bli familjehem! Det var ett så roligt och glädjefullt besked. Vi skulle kunna ge Wilma ett syskon och det värdefulla att växa upp med ett syskon. Någon ska flytta hem till oss. Nu skulle vi pusslas och matchas ihop med en liten som vi skulle kunna ge bästa möjliga förutsättningar för.
Ganska snart återkom familjehemsenheten och de ville boka möte, vi skulle få veta mer. Det var med fjärilar i magen jag och John möttes utanför kommunhuset. En kram och våra ögon såg på varandra – nu är det på riktigt. Vi blev inropade och vår förväntan var så påtaglig. Sen fick vi veta att det fanns ett barn på ca 2,5 år som fanns i ett jourhem sedan en tid tillbaka. Det skulle kunna bli en lång placering vilket skulle passa vår familj.
Vi fick frågan om hur vi skulle ställa oss till om förälder hade psykisk ohälsa. Vi fick veta att barnet kan ha någon diagnos eller problematik och hur ställde vi oss till det? Men vi var stärkta i vår beslutsamhet att låta vår familj berikas med barn så vi svarade att vi vill och tror att vi klarar detta. Nu skulle vi ses om någon dag och sedan planera vidare om när vi skulle få träffa den lilla. Jo jag grät en skvätt av glädje. Sen kom jag på att vi måste barnsäkra hemmet!
Åh att få fixa barnrum – så roligt. Vi åkte till det stora varuhuset och hittade det mesta där. Wilma valde och hjälpte till och våra vänner hjälpte oss att måla och fixa rummet. Vi ville ju att det skulle vara tryggt och välkomnande. Kille eller tjej – snart vet vi! Vill du veta? Då berättar jag det i nästa inlägg.
Fortsättning följer...
Namnen är fingerade.
Bildkälla: Mostphotos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar