fredag 19 januari 2018

Johannas resa: Syskons olika uppfattning och roller


Del 3 av Johannas resa– en berättelse om hur det kan vara att vara biologiskt barn i ett familjehem.
Min storebror tyckte att det var svårt att veta hur han skulle göra och förhålla sig till vår nya syster. Som storebror kände han ett ansvar, att det förväntades någonting av honom, men som han inte visste hur han skulle göra. Idag säger han att han nog hade behövt mer vägledning och konkreta exempel av våra föräldrar. Han tog avstånd från henne och knöt ingen riktig relation till henne när vi var små, kanske just för att det var för svårt för honom att hantera. Han beskriver det idag som en känsla av misslyckande, att vilja göra något men inte förmå sig till det. Min lillebror tyckte det var jobbigt då han kände att hon fick all uppmärksamhet och att mamma och pappa pratade snällare med henne än med honom. Min lillasyster däremot beskriver det som att min lillebror fick all uppmärksamhet, så där har ju ni familjehemsföräldrar någonting att bita i
Idag tänker jag att mina bröder uppfattade saker delvis utifrån deras plats i syskonskaran. Min storebror var äldst och det innebar ett ansvar som han inte fick rätt verktyg att hantera. Min lillebror var yngst till dess att hon kom in i familjen och då försvann den platsen, med allt vad det innebar att vara yngst. Även om min lillebror idag beskriver det som en fördel att hon var yngst så att han kunde få känna sig stor, blev det också svårt för honom när han var liten att inte vara yngst längre. Min plats konkurrerades inte på samma sätt, jag var fortfarande mellanbarn. Däremot blev det en till flicka i familjen, men jag minns inte att jag upplevde någon annan konkurrens än jag tror det kan vara för biologiska systrar. Hon härmade mig med kläder och skulle ha allt som jag hade, vilket var skitjobbigt emellanåt men också upplyftande. Mina bröder hade ju aldrig satt mig i samma fokus som hon gjorde. Jag var en förebild för henne och det gjorde någonting med mig. Jag tog ett stort ansvar för henne därför att jag var sådan, relationer var viktiga för mig. Det var viktigt för mig att lägga mycket energi på henne, att få in henne i vår familj, att hon skulle känna sig som en del av oss.
Forts. följer...

onsdag 10 januari 2018

Johannas resa: Förhållningssätt och vad som blev annorlunda

Del 2 av Johannas resa– en berättelse om hur det kan vara att vara biologiskt barn i ett familjehem.

Det första året minns jag som kul. Jag tog min nya syster under mina vingar och lärde henne om vår familj. Vi pysslade tillsammans och jag minns tiden som spännande och rolig. Hon anpassade sig bra till mig och gjorde som jag sa, vilket förmodligen är en av fler anledningar till att jag tyckte att det var en väldigt bra tid.



Jag minns känslan av att vilja knyta henne till oss, jag ville att hon skulle kalla mina föräldrar för mamma och pappa, att hon således skulle bli en del av oss. Någonting som jag idag reflekterar kring måste ha varit svårt att förhålla sig till som barn. Hur ska jag förhålla mig till henne utifrån att hon ska bli en familjemedlem men samtidigt har en familj? Vem blir jag i det, hur mycket ska jag våga släppa in henne och vad händer om hon försvinner?

Egentligen blev allt annorlunda än vad jag hade tänkt mig. Jag minns att jag tänkte att det skulle bli kul att få en lillasyster, att vi skulle leka ihop och att jag skulle lära henne saker. Så blev det ju också, men det där andra, det känslomässiga och relationsmässiga var någonting jag inte hade tänkt på eller som jag inte kunde föreställa mig. Hur blir det då att faktiskt släppa in någon helt okänd i sin familj, att dela på sina föräldrar, att ge plats åt någon som behöver mer än en själv?

Jag tänker att jag inte blev lika viktig längre, mina problem var inte lika stora och då blev de kanske heller inte lika viktiga. Jag minns känslan av att bli bortprioriterad även om jag vet att mina föräldrar såklart tyckte att vi biologiska barn var minst lika viktiga. Men att ta in ett barn i familjen som behövde mycket kärlek och omsorg, innebar att jag behövde lämna plats och då blev jag heller inte lika viktig som jag var innan.

I takt med att hon blev trygg i vår familj förändrades också hennes beteende. Hon hade stunder då hon av förklarliga skäl mådde dåligt och agerade ut. Hon bar på någonting som jag inte kände till och det blev tydligt när hon blev arg eller ledsen. Det var jobbigt och frustrerande att inte kunna trösta henne. Det var svårt att hantera att hon bar på saker som hon måste lära sig att leva med och jag måste lära mig att leva med att inte kunna vara en del av de minnen hon bär på.
Fortsättning följer...

tisdag 2 januari 2018

Tack för det här året!

Stort Tack för 2017 och med önskan om ett Gott Nytt År 2018! Tänk vad fort tiden går och vad mycket som händer på ett år.


Vad vi gjort under 2017
Det här året har vi på Familjehemsenheten arbetat mycket med att fortsätta utveckla vår verksamhet, något som jag hoppas att ni märker av i er kontakt med oss. Några exempel är:
   Vi har under året deltagit i några nationella projekt. Ett av dem handlar om att öka barns delaktighet och ett annat om att utforma trygga och välgrundade umgängen. Ett projekt som vi precis påbörjat innebär att prova en ny metod i utredningar av familjehem, Familjehemsvinjetter. En viktig metod att utveckla för det gäller att på bästa sätt hitta de rätta familjehemmen som kan ge det extra till ett barn.
    Familjehemssekreterarna har slutfört sin handledarutbildning så att de ska kunna var ett ännu bättre stöd för er familjehem.
   Vi har utformat en introduktionsplan för personer som för första gången får uppdrag som kontaktfamilj eller kontaktperson för att skapa goda förutsättningar för uppdraget.

På gång 2018
Det finns några saker som vi redan nu vet ska ske under det kommande året:
   Vi vet att vi kommer att få några nya medarbetare som vi ser fram emot ska börja hos oss och vi har tillsatt en helt ny tjänst till enheten i form av en placeringssekreterare. Det är en person som ska hjälpa avdelningen Barn och Ungas socialsekreterare med att hitta den rätta matchningen när det gäller placeringar i jourhem och HVB.
   Våra familjehemssekreterare kommer förutom att handleda familjehem även ha grupphandledning för kontaktpersoner.
   En utmaning vi jobbar med är att använda oss mer av den teknik som finns idag och delar av familjehemsvården kommer under året lära sig mer om att föra stödjande, uppföljande, handledande samtal via nätet. Det kommer att ske i form av ett projekt som vi kommer att skriva mer om när det blir dags.
   Att rekrytera nya kontaktfamiljer och familjehem är en pågående utmaning och vi provar ständigt nya rekryteringsvägar. Vet ni någon som kan vara intresserad och lämplig så be dem gärna att kontakta oss. Information och kontaktuppgifter finns på vår hemsida: www.haninge.se/familjehem

Till alla er som har uppdrag som familjehem, kontaktfamilj och kontaktperson åt Haninge Kommun: Tack! Ni gör verkligen en skillnad för barn och ungdomar.