torsdag 29 december 2016

Ett nytt år närmar sig

Tack för det här året!
2016 börjar närma sig sitt slut och jag vill passa på att tacka alla er som har uppdrag som familjehem och kontaktfamilj åt Haninge Kommun. Ni gör verkligen en skillnad för barn och ungdomar.

Vad har vi gjort
Under året har vi på familjehemsenheten arbetat vidare med att stärka kvaliteten och rättssäkerheten i vårt arbete. En del i det är att våra familjehemssekreterare påbörjat en handledarutbildning för att erbjuda ännu bättre stöd och handledning i det komplexa uppdrag som ni som är familjehem har. Några av er har t.o.m. medverkat i direkthandledning under utbildningen, extra tack för det och mycket modigt tycker vi. Vi har också provat att erbjuda grupphandledning till er som har uppdrag som kontaktfamilj. I samarbete med andra Stockholms kommuner har vi också genomfört de populära dagarna på Gröna Lund och Skansen.

Digitalisering
Vi försöker anpassa oss till nya tider och tekniker, ett sätt är att vi har startat den här bloggen för att marknadsföra enheten och uppdraget som familjehem. Ett i år nytillkommet familjehem har varit generöst och bidragit med texter till bloggen. Om fler av er uppdragstagare, placerade barn eller biologiska barn vill bidra med texter så tar jag tacksamt emot detta. Antingen mailar ni till er socialsekreterare eller direkt till mig: asa.lundell@haninge.se

 Utvärdering av verksamheten
På olika sätt försöker vi utvärdera vår verksamhet som ett led i vårt förbättringsarbete. I början av nästa år kommer jag redovisa en del av detta på bloggen.

På gång
Under 2017 planerar vi att dra igång ett forum för er med uppdrag som familjehem att träffas och byta erfarenheter som vi kallar Familjehemscafé. Mer info om detta kommer ni få från era familjehemssekreterare. Som familjehem kommer ni också bli inbjudna till en föreläsning 25/4 2017 kl. 17.30 med Lisbeth Pipping, missa inte den.

Utmaningar
En av de utmaningar vi står inför 2017 är att rekrytera nya uppdragstagare i form av trygga och stabila familjehem och kontaktfamiljer. Hör av dig om du är intresserad av uppdrag. Känner du någon som kan vara intresserad av att få uppdrag som kontaktfamilj eller familjehem så tipsa dem gärna att ta kontakt med oss. Information och kontaktuppgifter finns på vår hemsida:
www.haninge.se/familjehem

 Stort Tack för 2016 och med önskan om ett Gott Nytt År 2017! 

fredag 11 november 2016

En ny resa inleds: Första mötet


Del 5: I den här berättelsen fortsätter vi följa ett familjehem och framförallt en familjehemsmamma i tankar och känslor från placering och vidare på deras resa…

Det tar en timme att åka hem till jourhemmet och vi har köpt med oss en blomma till familjen. Vi ringer på och möts utav ett varmt hej och vi kliver in. Mini tittar storögt på oss från jourhemsmammans famn och våra barn tittar storögt tillbaka. Liten och Mellan ser alla leksaker som ligger på golvet och börjar ganska snart leka med dem. Mini kryper runt, tittar och iakttar. Papporna sätter sig vid bordet och börjar prata, om vägen hit och om väder och vind och de skrattar. Stor kommer och ställer sig bakom mig och viskar tyst så bara jag hör;
– Det är den sötaste babyn jag någonsin sett, jag är såld!

Och jag andas ut. Jag står där och ler och kryper sen ner på golvet bredvid Liten och Mellan och bara sitter där. Tittar och ser på Mini som avvaktande ser på oss med en frågande blick och som sedan kryper tillbaks till jourhemsmamman för att få tryggheten.

Vi fikar allihop tillsammans och sen är det dags för Mini att gå och sova middag. Precis innan vi åker så sitter jag på golvet igen och Mini kryper kort upp i min famn. Alla barriärer brister för mig och mina ögon blir glansiga. Inga av de andra barnen eller de vuxna ser, de fikar fortfarande, vilket är tur. Det är bara jag och Mini där just då och jag tittar på babyn och viskar tyst;
– Hej vännen, jag ska finnas här för dig så länge du behöver.

På vägen hem i bilen så somnar både Liten och Mellan ganska snart. Jag, min man och Stor pratar mycket och länge i bilen. Stor häpnar över hur de mindre barnen skötte sig som A-barn och var så där fina och omtänksamma som man alltid önskar att de var i vardagen. Jag och mannen instämmer och vi alla skrattar, tänk om vardagen alltid såg ut så… Och Stor fortsätter att prata på om vilka färger och kläder som Mini passar i för att sedan helt tröttna och sätta in hörlurarna i öronen och med ett bestämt ”jag vill inte bli störd” titta på Youtube.

Mannen kör bilen och är i sina egna tankar och jag som är glad att jag valde att köra dit och inte hem får en stund för mig själv. Vi båda känner att det inte behövs prata så mycket mer utan att bara få sammanfatta, var och en på sitt eget sätt. Känner mig helt slut av alla känslor under eftermiddagen. Tillsammans med min man balansera våra barn, vara trevlig mot jourhemmet, ta in allt vad Mini är, le och vara glad. Samspela med alla. Jag känner mig helt slut och somnar sista biten i bilen

I morgon åker jag tillbaks till jourhemmet igen för att påbörja den verkliga resan; att lära känna Mini på riktigt.


Barnet på bilden har inget samröre med barnet i texten.

onsdag 2 november 2016

En ny resa inleds: Ett litet barns undran


Del 4: I den här berättelsen fortsätter vi följa ett familjehem och framförallt en familjehemsmamma i tankar och känslor från placering och vidare på deras resa…
Snart är vi på väg
Dagen är här som ska föra oss samman med Mini. Mina känslor är huller om buller men jag försöker på bästa sätt spela hur lugn som helst inför barnen. Lyckas få på alla barnen rena kläder under en uppsjö av frågor.
– Men mamma, ska inte babyn ligga i din mage? undrar Liten.
– Kommer du ihåg, älskling, att jag berättade förut för dig att när du var baby så låg du i mamma Ms mage? Och hon tyckte du var den sötaste babyn i hela värden och hon tyckte så mycket om dig.

Barnet nickar och jag stannar upp i påklädningen och sluter mina armar om barnet och fortsätter mjukt: Mamma M kunde inte ta hand om dig längre för hon visste inte riktigt hur man skulle göra och då fick du komma hem till mig och pappa L. Och vi tyckte du var den sötaste babyn i hela världen precis som mamma M gjorde.
Liten brister upp i ett leende. Jaaa, säger barnet eftertryckligt. Ni skulle ta hand om mig! Som en liten liten söt mjuk kattunge!

Liten visar med händerna hur liten kattungen är och jag ler och nickar, förvånas av barnets liknelse men instämmer i påståendet: Ja, som en liten liten söt kattunge. Och vet du, precis samma sak är det för Mini. Vi ska ta hand om Mini precis som vi gjorde med dig.
Nu har Liten inte längre tid med prat utan trycker fort ner foten i skon och ropar åt Mellan och Stor som redan är ute vid bilen; Neeej, vänta på mig!

Frågorna kommer ibland från Liten, när jag minst anar, och det är ofta i korta sekvenser. Liten är ett barn som inte funderar så mycket över det här med flera mammor och flera pappor utan har hitintills bara accepterat det som det är och jag har tagit det i barnets takt, berättat och förklarat. Vi har tittat mycket på bilder av mamma M, pappa S och Liten som baby och korten hänger synligt i barnets rum och ibland kommer Liten gående med dem och vill att jag berättar om dem.

Nu är det dags och vi åker en söndag hela familjen hem till jourhemmet där Mini bor. Fortsättning följer nästa vecka!

torsdag 29 september 2016

Alla som står mig nära

En skildring från ett samtal mellan två socialsekreterare och ett barn placerat i familjehem.
En klump i halsen
Det har känts som en stor klump i halsen, berättar flickan. Jag har inte velat prata med någon om familjen och allt som hänt. Jag har bara velat glömma, velat vara som vanligt. Det är jobbigt att behöva prata med mamma och pappa i telefon, jag vill bara inte det. Men jag gillar inte att prata telefon med någon egentligen. Om du tex skulle ringa till mig och prata och fråga saker så skulle jag bara säga typ "Ja, nej, mm". Men det går bra att prata när vi ses, då är det roligt.
Kompisar, familj och socialtjänsten
Flickan vill gärna göra den uppgift vi föreslår, "jag gillar att rita jättemycket". Hon får ett stort papper att rita upp alla som är viktiga för henne på något sätt. Papperet fylls av kompisar, familjehemmet och ett biologiskt syskon. Flickan ritar hjärtan och skriver också mycket eller lite beroende på hur mycket personerna vet om hennes bakgrund. Det är tydligt att detta är något som är betydelsefullt för henne. Flickan ritar in oss två socialsekreterare, vi som har följt henne en tid, och säger att vi ska också vara med. "För ni står mig nära för att ni vet allt som har hänt".


 
Flickan har godkänt publicering av text och teckning.







fredag 23 september 2016

Världens roligaste jobb

Socionommingel
I måndags var jag tillsammans med dessa fyra fantastiska socialsekreterare från vår socialförvaltning på Socialhögskolan i Stockholm för att marknadsföra yrkesrollen socialsekreterare och Haninge kommun som arbetsgivare. Gemensamt för de fyra är att de verkligen brinner för sitt yrke som de beskriver som världens roligaste jobb.
Färgstark vardag
Den beskrivning de fyra ger av sin vardag, varför deras arbete är så roligt, rymmer ord som meningsfullt, möten med människor, utvecklande, förändring och att göra skillnad. Som socialsekreterare får man verkligen vara med och göra skillnad i livets många skeden och den ena dagen är inte den andra lik. Som Anne sa i deras föredrag: "Det finns till och med en färg som heter kommunalgrå men vår verksamhet är allt annat än grå. Den är färgrik i och med alla möten med de färgstarka personer som vi möter".



måndag 5 september 2016

Familjehemmens dag på Gröna Lund





Söndag den 4 september var det 15 års jubileum för familjehemmens dag på Gröna Lund. En dag då vi Stockholms kommuner som medverkar får möjlighet att bjuda våra familjehem på en glad och trevlig upplevelse tillsammans. Det är också en dag då familjehemsplacerade barn får känna att de inte är ensamma i världen om att vara familjehemsplacerad eller som ett barn uttryckte sig "Wow, vad många andra barn som är som jag!"

I år var det totalt 5000 barn och vuxna anmälda och som alltid hade vi tur med vädret, dagen bjöd på en rolig upplevelse och alla var glada. För en del barn blev det ett trevligt sätt att umgås med sina biologiska syskon som är placerade i andra familjehem än de själva. Det är en dag för barnens skull och som vi som arbetar med barnen gärna delar och gläds åt. Vårt yrke rymmer varierande arbetsuppgifter och ett av barnen utbrast vid åsynen av sin socialsekreterare "Jobbar du här också?"

fredag 2 september 2016

Rätt barn i rätt familj



Matchning
Det är glädjande att vi just nu har kontakt med en del familjer som visat sitt intresse för att göra en insats för barn och unga i Haninge som behöver ett familjehem. Vi har samtidigt barn och unga som väntar på rätt familjehem för just dem. Matchningen, att just det här familjehemmet blir rätt för just det här barnet, är viktig så att barnet får den trygghet och omvårdnad som hen behöver. Situationen i familjehemmet måste bli stabil så att placeringen fungerar för det är ju så olyckligt för ett barn att behöva flytta på nytt.

Hur vet vi att vi matchar rätt?
Det vet vi inte alltid eftersom barnets beteende och personlighet förändras över tid beroende på miljö, ålder, mognad och bemötande. Därför är det viktigt att man som familjehem är flexibel, tålmodig, nyfiken och öppen för förändringar.

Kanske din familj är den rätta!
Kom och hämta mer information i kommunens tält på Haningedagen eller kom på vår infoträff den 19 september. Vill du veta mer läs på vår hemsida familjehem Haninge



fredag 26 augusti 2016

Vikten av att lyssna


Varför frågar du vad jag tycker när du ändå gör som du vill?
En fråga som man kan få ibland men som kanske inte handlar om lyssnandet i sig utan snarare förväntningarna bakom orden. Inom barnavården kan relationen mellan oss som myndighet och de vi ska möta vara skör och spänd till en början. Mötena kan påverkas av rädsla, misstänksamhet och en oro; Vad kommer att hända mig och mitt barn utifrån det jag säger? Det jag vill kanske inte är detsamma som myndigheten bedömer som det bästa för mitt barn.


Du fattar ju ingenting!
Ett påstående som också är rätt så vanligt att vi får höra, återigen ett uttryck utifrån förväntningar. Genom att finnas kvar, fortsätta mötas och vara tydliga brukar en förändring komma så småningom. Vårt arbete handlar om att skapa förutsättningar för förändring och att vara med och bidra till en människas väg framåt är häftigt. Det är då vi får ett: Tack för att du har förstått och lyssnat på mig, det har betytt så mycket, även om du inte gjort det som jag har sagt!
Som en förälder så klokt sa: Känner man sig inte lyssnad på så funkar det inte!




fredag 19 augusti 2016

Vi har fått en fråga gällande vårdnadsöverflyttning

Varför görs en vårdnadsöverflyttning?
Det handlar om att skapa en trygghet för barnet och förhindra att barnet blir uppryckt från den miljö där barnet funnit sig till rätta, känner sig trygg och har en känslomässig förankring.

När görs en vårdnadsöverflyttning?
Enligt 6 kap. 8 § Socialtjänstlagen ska nämnden särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden när ett barn varit placerad i samma familjehem under tre år. Nämnden gör då en bedömning att barnet har sin tillhörighet och trygghet i familjehemmet samt att en återförening med föräldrarna inte är möjlig eller inte är förenat med barnets bästa.

Vad händer med umgänget?
En del föräldrar blir oroliga att det innebär att de inte ska få träffa sitt barn längre men det är inte tanken. Även efter att vårdnaden har flyttats över till familjehemsföräldrarna har barnets föräldrar rätt att träffa barnet. Tillsammans med familjehemsföräldrarna ska de komma överens om hur umgänget med barnet ska ordnas för att det ska vara det bästa för barnet.

fredag 12 augusti 2016

Barnets socialsekreterare







Vad gör en barnsekreterare?
Enligt lag ska placerade barn och unga ha en utsedd socialsekreterare vars uppgift är att följa, planera och utvärdera barnets vård. I det ingår att förutom kontakten med barnen ha kontakt med nätverket runt barnen som ex. föräldrar och skola. Vanliga arbetsuppgifter är samtal, samordning, samverkan, dokumentation och hembesök.

Vill du bli barnsekretarare i Haninge?
På familjehemsenheten i Haninge arbetar sex personer som barnens socialsekreterare. En av dom ska tyvärr sluta sin tjänst hos oss. Är du socionom eller känner någon som kan vara intresserad av att arbeta hos oss? Annonsen hittar du här Barnsekreterare/socialsekreterare



torsdag 28 juli 2016

Barn i familjehem

Till dig som bor i familjehem
Så heter ett häfte som vi har tagit fram för att du som redan bor i, eller är på väg att flytta till, ett familjehem ska kunna få svar på frågor som du kanske har. Det är viktigt att du vet så mycket som möjligt om din situation och planeringen för dig. Du har rätt att veta och inga frågor är dumma frågor.

Det finns två häften, ett som är skrivet för dig som är ca 7-12 år och det andra för dig som är 13-20 år. Du kan få häftet från din socialsekreterare och det kommer även inom kort läggas upp på vår hemsida.

Vill du berätta hur det är att bo i familjehem?
Om du vill berätta hur du tycker det är att bo i familjehem så kan du maila en berättelse till mig, Åsa Lundell enhetschef, eller din socialsekreterare så kan jag lägga ut den här på vår blogg. Det kommer inte stå vem du är och texten kan komma att redigeras. Min mailadress är: asa.lundell@Haninge.se

Du får gärna skicka med en bild som du tycker passar bra men om den är på dig själv så tänk på att dölja ditt ansikte i fall du skulle ångra dig senare.



fredag 10 juni 2016

Sommar och vi gör ett uppehåll

Sommaruppehåll
Bloggen gör ett uppehåll till vecka 29 men vår verksamhet är i gång. Är du intresserad av att veta mer om att bli familjehem så följ länken till höger.
Till er som har uppdrag som familjehem; tack för ert engagemang!


Sommarlovsaktiviteter
För barn och unga som bor i Haninge kommun finns en hel del sommarlovsaktiviteteter. Du har möjlighet att göra allt möjligt från att se på teater och nycirkus till att exempelvis dansa, skapa och fiska. Aktiviteterna kostar inget och du hittar dem genom att klicka här






onsdag 1 juni 2016

En ny resa inleds, hembesöket


I den här berättelsen fortsätter vi följa ett familjehem och framförallt en familjehemsmamma i tankar och känslor från placering och vidare på deras resa…

Note to my self: kom ihåg att visa din uppskattning till dem som hjälper andra! Jag känner mig lyckligt lottad som har ett nätverk runt omkring mig som ställer upp när det kör ihop sig i familjepusslet. När det ska till med en invänjningsperiod med Mini och jag kommer vara borta i princip två veckor så ska det vanliga pusslet lösas som vanligt för alla hemma. Mormor E, min mamma, som är pensionär kommer att hjälpa till med att pussla lika så mina svärföräldrar och så även min pappa. Utan dem hade pusslet varit svårt då mannens jobb just under denna period kräver hans närvaro på jobbet mer än vanligt, typiskt. Men man kan ju inte styra allt i livet.

Hembesöket
Dagen för hembesöket med biologfamiljen kom och fungerade efter omständigheterna bra. Barnen var i skolan resp. förskolan och mannen och jag tog emot hemma. Det var nervöst innan de kom och jag tittade ut flera gånger från fönstret för att kunna få en första titt på dem innan de ringde på dörren. När det väl var på plats så rullade det på. Försökte hela tiden tänka på att vara ödmjuk då de är föräldrar som måste lämna ifrån sig sitt barn. Tryckte undan alla egna tankar och känslor för att senare kunna ventilera med min uppdragsgivare.

Stöd i situationen
Det känns mycket skönt att ha träffat biologföräldrarna innan placering och trevande påbörjat en relation. Hur relationen kommer att bli vet ingen bara att det krävs tålamod, öppenhet och ödmjukhet för att få det att fungera. Både familjehems- och barnsekreteraren var med under besöket och det var skönt då de fick styra samtalen och besöket. Man behöver alltid ha någon att luta sig emot. 

Samla tankarna
När alla hade åkt kände jag mig alldeles slut och tom. Mannen var tvungen att åka tillbaks till jobbet och jag hade en timme innan första barnet skulle börja trilla hem från skolan. Jag lastade hunden i bilen och åkte iväg till elljusspåret och gick en snabb tyst promenad. Njöt av att vara helt själv en stund och försöka rensa hjärnan från alla intryck dagen hade gett. Låter tankarna snurra: Vad tyckte de egentligen om oss? Shit att jag inte hade hunnit putsa fönstren… Syntes det att jag var nervös? Åh, varför sa jag så där…

Livet rullar på
Sen iväg till förskolan och hämta barn och det vanliga livet rullar åter igen på. Jag har fått huvudvärk men det är bara att bita ihop. Läxor, laga middag, plåstra Liten som ramlat och skrapat knät och utrycker högljudd, över hela kvarteret, sin besvikelse över att man inte får äta glass innan maten. Stor som undrar om vi kan beställa kläder från Internet NU! Mellan som undrar om pappa inte kommer hem snart och plötsligt står han där i dörren med ett leende och säger: Hoho, jag är hemma nu! Vad kan jag göra? Barn som tjoar – Pappa!
Och jag ler lite trött tillbaka och säger: I vilken ände vill du börja?

tisdag 24 maj 2016

Vill du göra en insats för ett barn?

Gör skillnad, bli familjehemsförälder
Vill du göra en insats för ett barn kanske just din familj är den vi söker. Vi söker inte perfekta familjer som aldrig upplevt problem, sådana finns inte. Något som är viktigt är att det placerade barnet inte särbehandlas i familjehemmet. De ska varken ha bättre eller sämre villkor än familjehemmets egna barn.


”De är ju mina grabbar”
”Som familjehemsförälder behöver du inte vara expert. En normalstabil familj där de vuxna drar åt samma håll räcker långt. Det säger Göran som tillsammans med sin fru Sandra har två familjehemsplacerade barn hos sig. När vi träffades för tio år sedan började vi först fundera på att adoptera, men efter en tid anmälde vi oss som möjligt familjehem. Vi ställde upp för en djupintervju och fick också gå en kurs. Vi var på det klara med att vi ville ta hand om barn och satsa på dem fullt ut som om de vore våra egna.”
 
Har vi fångat ditt intresse?
Läs hela reportaget om Göran och Sandra på vår hemsida http://haninge.se/familjehem Där finns även ett självtest om du passar som familjehemsförälder!


Vi söker även kontaktfamiljer
En kontaktfamilj tar emot ett barn eller ett syskonpar i sitt hem en helg i månaden eller oftare. Läs mer på http://haninge.se/kontaktfamilj

onsdag 18 maj 2016

En ny resa inleds, en familj att växa i



I det här inlägget får vi fortsätta följa ett familjehem på deras resa skildrat av familjehemsmamman.

Vi berättar för de större barnen om den kommande placeringen dagen efter att vi haft vårt första möte med Socialtjänsten. Den här gången är det tre månader till placering och vi ska bara gå igenom matchningsintervju då vi redan är utredda och de på kommunen känner till oss sen tidigare som familjehem. Barnen undrar direkt vad det andra barnet heter, hur gammalt det är och hur det ser ut. Vi vet ju själv inte så mycket än utan kan bara berätta om det är en pojke eller en flicka, hur gammalt det är och var det kommer ifrån. De större barnen tar emot beskedet över förväntan. ”Men man måste ju få veta redan nu vilken storlek det har på kläderna så man vet vad man ska köpa” säger Stor. ”Ja, man måste ju få veta vilken färg den passar i” säger Mellan.
Jag lägger till på att-göra-listan att gå ut och handla kläder med barnen, det verkar viktigt för Mellan och Stor och noterar till mig själv att jag måste fråga nästa gång vi har möte på socialtjänsten om de vet storleken på Minis kläder.

Förbereda och skapa utrymme
Mannen och jag diskuterar mycket om vad som behövs göra in för placering med en Mini Jag och han inser att våra tankar skiljer sig åt. Jag som ska vara hemma med en liten baby vill tokröja hela huset NU för jag känner att det kommer vara skönt att ha allt gjort innan Mini kommer då jag inte vet hur livet kommer att se ut. Hur blir nätterna? Sova eller inte sova, Hur kommer dagarna fortlöpa och hur själva livet blir då det förändras så mycket medans mannen tycker: ”Vi tar det som det kommer…”

– Hmmm… andas nu, säger jag till mig själv och gör faktiskt det och förklarar TYDLIGT och BESTÄMT att ”det som kommer sen” vet vi inget om och att det är NU som vi måste ordna med så mycket praktiskt som möjligt.

Och sagt och gjort, det blir som jag vill och projekt fixa inför Mini startar. Vi städar ur tvättstugan, rensar ut för små kläder åt de andra barnen och kastar alla gamla matlådor utan passande lock i köket. Ja, du vet, sånt man alltid skjuter upp på till sen och lite till. Min känsla inför att jag ska vara hemma med Mini är att ju mindre praktiska vardagliga bestyr som finns desto mer kommer jag kunna fokusera på Minis och de andra barnens behov.

När det är en månad kvar börjar vi berätta för Liten om att det ska komma en Mini. För ett litet barn är det abstrakt. Liten får vara med och handla vagn och säng. Liten säger: ”Babyn Mini kan inte gå för den har inga ben." Noterar till mig själv att vi ska be om foto på hela Mini så att Liten kan se att det finns ben på babyn…

En familj att växa i
Mannen och jag förbereder oss på att svartsjuka troligtvis kommer uppstå mellan barnen. Vi förbereder oss med att vi måste ha extra tålamod och lyhördhet med dem. Om att avsätta egen tid med var och en utav dem och låta dem få sitt eget utrymme. Det är lätt i tanken, hur kommer det bli i praktiken?

Dagen för att träffas närmar sig med stormsteg. Hembesök med biologfamilj är inbokat. Hur kommer det gå? Dagen för invänjning är snart här. Hur ser Minis dygnsrytm ut, hur kommer barnet att ta en separation och hur kommer anknytningen till oss bli?

Hur kommer det gå för Liten, Mellan och Stor att anpassa sig med tillskottet Mini och hur kommer mannen och jag finna tid till varandra? Är det möjligt?

Noterar till mig själv, våga be om hjälp. Ring Mormor E i morgon.

torsdag 12 maj 2016

En ny resa inleds, beskedet



Med start idag kommer vi få följa ett familjehem och framför allt en familjehemsmammas tankar och känslor från besked om placering och vidare på deras resa. Det här är hennes berättelse.

I väntan på placering


Placering, vilket ord egentligen. Så neutralt, så byråkratisk men så användbart i facktermer. Men för oss alla, ett barn, en egen liten individ med sina egna behov och sin egen biologiska familj. Och vi ska få äran att ta hand om detta barn över tid. Hur lång tiden är det vet vi ju aldrig men ack så mycket kärlek, omsorg och tålamod vi har att ge oavsett tid. Det här är min berättelse.


När samtalet från familjehemssekreteraren kom så blev jag först helt stilla i kroppen och kände hur mitt hjärta slog och hörde mina egna lungor andas. Allt runt omkring mig blev helt stilla och helt plötsligt förändrades sig livet igen.

Samma resa - nya upplevelser
Jag har gjort den här resan förut men den är aldrig sig lik utan ny varje gång dock på olika sätt. Jag, en mamma och familjehemsmamma som har väntat. Vi, en familj, som har möjligheten att ta emot ett barn till som behöver, under en period eller för lång tid, en familj att få växa i. Och nu ska vår familj utökas.
Känslorna är som vanligt tudelade. Jag är glad för vår skull att vi ska få berika vår familj med en ny individ men slås alltid i samma stund jag tänkt tanken över hur fantastiskt det ska bli att bakom varje barn så finns det en annan förälder som har förlorat. Förlorat sin bestämmande rätt över sitt barn och förlorat sin chans att vara det nära. Oavsett vad som hänt på vägen så har föräldern älskat detta barn och kommer att fortsätta att älska det livet ut utifrån sina egna förutsättningar.

Ett familjebeslut
Varje gång försöker jag tänka mig in situationen som om det vore jag själv som blev tvungen att placera bort mina egna biologiska barn. Det gör mig stark i tanken på att jag vet att jag kommer att försöka behandla de biologiska föräldrar som om jag själv vore en utav dem. Detta är min utgångspunkt och min målsättning men jag vet att jag inte alltid kommer att lyckas, jag är inte mer än en människa med egna tankar och känslor men jag ska gör allt i min makt för att försöka särskilja på vad som är vad.
Resten av vår familj har också väntat och varit delaktiga i beslutet att ta emot ett till barn. Jag och mannen pratar länge först kvällen efter telefonsamtalet och känslorna är många och stora. Vi pratar om barnet och dess behov och om vi känner att vi kan lyckas med uppdraget. Vi kommer fram till att det känns rimligt för oss och vi beslutar redan där och då att det här är något som vår familj kan klara av och att vi kan acceptera uppdraget. Sen hamnar vi direkt i de praktiska frågorna, om vad som behövs göra här hemma innan placering och vad som behövs inhandlas.

Planeringsinferno
Jag själv hamnar i ett planeringsinferno. Tre månader kvar innan placering och jag ska vara hemma på heltid i minst ett år. Okej… Hjälp! Lugn och fin nu, en sak i taget, du fixar det här! Börjar med jobbet, informerar och gör klart. Jobbar som sjutton för att göra allt klart för att avsluta och lämna vidare. Känns i hjärtat att jag ska vara borta ett tag då jag älskar mitt jobb men vet att mina kolleger finns kvar och att de har lovat att komma hem och fika när jag är hemma. Känns skönt…

torsdag 5 maj 2016

Stöd till familjehemmen

Vi satsar på de placerade barnen genom att stödja familjehemmen

Tillsammans med andra kommuner inom Södertörnsnätverket erbjuder vi en grundutbildning till nya familjehem. Oftast har det varit i internatform över en helg med ett uppföljande tillfälle.

Under placeringstiden erbjuder vi i nätverket kontinuerligt familjehemmen föreläsningar. Nästa föreläsning är den 10 maj med Eva Redemo med tema:
Samtalets möjligheter för att uppnå psykisk hälsa

Är du redan familjehem åt Haninge kommun men har glömt att anmäla att du vill komma så kan du göra det till christina.sandahl@fou-sodertorn.se

onsdag 4 maj 2016

Välkommen till vår blogg Familjehem i Haninge!


Jag som sköter bloggen heter Åsa Lundell och är chef för Familjehemsenheten i Haninge. En del av inläggen kommer jag att stå för men framför allt är min förhoppning att andra kommer att bidra med inlägg som ex. enhetens medarbetare, Haninges familjehem, barn och ungdomar som är placerade samt föräldrar. Det blir en möjlighet att ta del av tankar och funderingar via enstaka inlägg men även en möjliget att få följa några personer över tid. Inläggen kommer att gå via mig men det kommer vara tydligt om det är vi på enheten, ett familjehem eller ex. en ungdom som skrivit inläggen.

Varför startar familjehemsenheten i Haninge en blogg?

Som chef behöver jag nå ut om vår verksamhet dels i ett informativt syfte och dels i syfte att rekrytera nya familjehem till de barn och ungdomar i Haninge som av olika anledningar inte kan bo med sina föräldrar. Tanken är att i bloggen via berättelser skildra olika perspektiv inom den verklighet som är familjehemsvården och i det väcka ett intresse. Förhoppningsvis blir även en del frågor besvarade. Du som läser kommer även få en inblick i vad det innebär att ha ett uppdrag som familjehem åt Haninge kommun samt vilka tankar och funderingar som kan finnas genom processen; inför placering och under tiden

Följ oss via Familjehem i Haninge!