tisdag 24 maj 2016

Vill du göra en insats för ett barn?

Gör skillnad, bli familjehemsförälder
Vill du göra en insats för ett barn kanske just din familj är den vi söker. Vi söker inte perfekta familjer som aldrig upplevt problem, sådana finns inte. Något som är viktigt är att det placerade barnet inte särbehandlas i familjehemmet. De ska varken ha bättre eller sämre villkor än familjehemmets egna barn.


”De är ju mina grabbar”
”Som familjehemsförälder behöver du inte vara expert. En normalstabil familj där de vuxna drar åt samma håll räcker långt. Det säger Göran som tillsammans med sin fru Sandra har två familjehemsplacerade barn hos sig. När vi träffades för tio år sedan började vi först fundera på att adoptera, men efter en tid anmälde vi oss som möjligt familjehem. Vi ställde upp för en djupintervju och fick också gå en kurs. Vi var på det klara med att vi ville ta hand om barn och satsa på dem fullt ut som om de vore våra egna.”
 
Har vi fångat ditt intresse?
Läs hela reportaget om Göran och Sandra på vår hemsida http://haninge.se/familjehem Där finns även ett självtest om du passar som familjehemsförälder!


Vi söker även kontaktfamiljer
En kontaktfamilj tar emot ett barn eller ett syskonpar i sitt hem en helg i månaden eller oftare. Läs mer på http://haninge.se/kontaktfamilj

onsdag 18 maj 2016

En ny resa inleds, en familj att växa i



I det här inlägget får vi fortsätta följa ett familjehem på deras resa skildrat av familjehemsmamman.

Vi berättar för de större barnen om den kommande placeringen dagen efter att vi haft vårt första möte med Socialtjänsten. Den här gången är det tre månader till placering och vi ska bara gå igenom matchningsintervju då vi redan är utredda och de på kommunen känner till oss sen tidigare som familjehem. Barnen undrar direkt vad det andra barnet heter, hur gammalt det är och hur det ser ut. Vi vet ju själv inte så mycket än utan kan bara berätta om det är en pojke eller en flicka, hur gammalt det är och var det kommer ifrån. De större barnen tar emot beskedet över förväntan. ”Men man måste ju få veta redan nu vilken storlek det har på kläderna så man vet vad man ska köpa” säger Stor. ”Ja, man måste ju få veta vilken färg den passar i” säger Mellan.
Jag lägger till på att-göra-listan att gå ut och handla kläder med barnen, det verkar viktigt för Mellan och Stor och noterar till mig själv att jag måste fråga nästa gång vi har möte på socialtjänsten om de vet storleken på Minis kläder.

Förbereda och skapa utrymme
Mannen och jag diskuterar mycket om vad som behövs göra in för placering med en Mini Jag och han inser att våra tankar skiljer sig åt. Jag som ska vara hemma med en liten baby vill tokröja hela huset NU för jag känner att det kommer vara skönt att ha allt gjort innan Mini kommer då jag inte vet hur livet kommer att se ut. Hur blir nätterna? Sova eller inte sova, Hur kommer dagarna fortlöpa och hur själva livet blir då det förändras så mycket medans mannen tycker: ”Vi tar det som det kommer…”

– Hmmm… andas nu, säger jag till mig själv och gör faktiskt det och förklarar TYDLIGT och BESTÄMT att ”det som kommer sen” vet vi inget om och att det är NU som vi måste ordna med så mycket praktiskt som möjligt.

Och sagt och gjort, det blir som jag vill och projekt fixa inför Mini startar. Vi städar ur tvättstugan, rensar ut för små kläder åt de andra barnen och kastar alla gamla matlådor utan passande lock i köket. Ja, du vet, sånt man alltid skjuter upp på till sen och lite till. Min känsla inför att jag ska vara hemma med Mini är att ju mindre praktiska vardagliga bestyr som finns desto mer kommer jag kunna fokusera på Minis och de andra barnens behov.

När det är en månad kvar börjar vi berätta för Liten om att det ska komma en Mini. För ett litet barn är det abstrakt. Liten får vara med och handla vagn och säng. Liten säger: ”Babyn Mini kan inte gå för den har inga ben." Noterar till mig själv att vi ska be om foto på hela Mini så att Liten kan se att det finns ben på babyn…

En familj att växa i
Mannen och jag förbereder oss på att svartsjuka troligtvis kommer uppstå mellan barnen. Vi förbereder oss med att vi måste ha extra tålamod och lyhördhet med dem. Om att avsätta egen tid med var och en utav dem och låta dem få sitt eget utrymme. Det är lätt i tanken, hur kommer det bli i praktiken?

Dagen för att träffas närmar sig med stormsteg. Hembesök med biologfamilj är inbokat. Hur kommer det gå? Dagen för invänjning är snart här. Hur ser Minis dygnsrytm ut, hur kommer barnet att ta en separation och hur kommer anknytningen till oss bli?

Hur kommer det gå för Liten, Mellan och Stor att anpassa sig med tillskottet Mini och hur kommer mannen och jag finna tid till varandra? Är det möjligt?

Noterar till mig själv, våga be om hjälp. Ring Mormor E i morgon.

torsdag 12 maj 2016

En ny resa inleds, beskedet



Med start idag kommer vi få följa ett familjehem och framför allt en familjehemsmammas tankar och känslor från besked om placering och vidare på deras resa. Det här är hennes berättelse.

I väntan på placering


Placering, vilket ord egentligen. Så neutralt, så byråkratisk men så användbart i facktermer. Men för oss alla, ett barn, en egen liten individ med sina egna behov och sin egen biologiska familj. Och vi ska få äran att ta hand om detta barn över tid. Hur lång tiden är det vet vi ju aldrig men ack så mycket kärlek, omsorg och tålamod vi har att ge oavsett tid. Det här är min berättelse.


När samtalet från familjehemssekreteraren kom så blev jag först helt stilla i kroppen och kände hur mitt hjärta slog och hörde mina egna lungor andas. Allt runt omkring mig blev helt stilla och helt plötsligt förändrades sig livet igen.

Samma resa - nya upplevelser
Jag har gjort den här resan förut men den är aldrig sig lik utan ny varje gång dock på olika sätt. Jag, en mamma och familjehemsmamma som har väntat. Vi, en familj, som har möjligheten att ta emot ett barn till som behöver, under en period eller för lång tid, en familj att få växa i. Och nu ska vår familj utökas.
Känslorna är som vanligt tudelade. Jag är glad för vår skull att vi ska få berika vår familj med en ny individ men slås alltid i samma stund jag tänkt tanken över hur fantastiskt det ska bli att bakom varje barn så finns det en annan förälder som har förlorat. Förlorat sin bestämmande rätt över sitt barn och förlorat sin chans att vara det nära. Oavsett vad som hänt på vägen så har föräldern älskat detta barn och kommer att fortsätta att älska det livet ut utifrån sina egna förutsättningar.

Ett familjebeslut
Varje gång försöker jag tänka mig in situationen som om det vore jag själv som blev tvungen att placera bort mina egna biologiska barn. Det gör mig stark i tanken på att jag vet att jag kommer att försöka behandla de biologiska föräldrar som om jag själv vore en utav dem. Detta är min utgångspunkt och min målsättning men jag vet att jag inte alltid kommer att lyckas, jag är inte mer än en människa med egna tankar och känslor men jag ska gör allt i min makt för att försöka särskilja på vad som är vad.
Resten av vår familj har också väntat och varit delaktiga i beslutet att ta emot ett till barn. Jag och mannen pratar länge först kvällen efter telefonsamtalet och känslorna är många och stora. Vi pratar om barnet och dess behov och om vi känner att vi kan lyckas med uppdraget. Vi kommer fram till att det känns rimligt för oss och vi beslutar redan där och då att det här är något som vår familj kan klara av och att vi kan acceptera uppdraget. Sen hamnar vi direkt i de praktiska frågorna, om vad som behövs göra här hemma innan placering och vad som behövs inhandlas.

Planeringsinferno
Jag själv hamnar i ett planeringsinferno. Tre månader kvar innan placering och jag ska vara hemma på heltid i minst ett år. Okej… Hjälp! Lugn och fin nu, en sak i taget, du fixar det här! Börjar med jobbet, informerar och gör klart. Jobbar som sjutton för att göra allt klart för att avsluta och lämna vidare. Känns i hjärtat att jag ska vara borta ett tag då jag älskar mitt jobb men vet att mina kolleger finns kvar och att de har lovat att komma hem och fika när jag är hemma. Känns skönt…

torsdag 5 maj 2016

Stöd till familjehemmen

Vi satsar på de placerade barnen genom att stödja familjehemmen

Tillsammans med andra kommuner inom Södertörnsnätverket erbjuder vi en grundutbildning till nya familjehem. Oftast har det varit i internatform över en helg med ett uppföljande tillfälle.

Under placeringstiden erbjuder vi i nätverket kontinuerligt familjehemmen föreläsningar. Nästa föreläsning är den 10 maj med Eva Redemo med tema:
Samtalets möjligheter för att uppnå psykisk hälsa

Är du redan familjehem åt Haninge kommun men har glömt att anmäla att du vill komma så kan du göra det till christina.sandahl@fou-sodertorn.se

onsdag 4 maj 2016

Välkommen till vår blogg Familjehem i Haninge!


Jag som sköter bloggen heter Åsa Lundell och är chef för Familjehemsenheten i Haninge. En del av inläggen kommer jag att stå för men framför allt är min förhoppning att andra kommer att bidra med inlägg som ex. enhetens medarbetare, Haninges familjehem, barn och ungdomar som är placerade samt föräldrar. Det blir en möjlighet att ta del av tankar och funderingar via enstaka inlägg men även en möjliget att få följa några personer över tid. Inläggen kommer att gå via mig men det kommer vara tydligt om det är vi på enheten, ett familjehem eller ex. en ungdom som skrivit inläggen.

Varför startar familjehemsenheten i Haninge en blogg?

Som chef behöver jag nå ut om vår verksamhet dels i ett informativt syfte och dels i syfte att rekrytera nya familjehem till de barn och ungdomar i Haninge som av olika anledningar inte kan bo med sina föräldrar. Tanken är att i bloggen via berättelser skildra olika perspektiv inom den verklighet som är familjehemsvården och i det väcka ett intresse. Förhoppningsvis blir även en del frågor besvarade. Du som läser kommer även få en inblick i vad det innebär att ha ett uppdrag som familjehem åt Haninge kommun samt vilka tankar och funderingar som kan finnas genom processen; inför placering och under tiden

Följ oss via Familjehem i Haninge!