En ny resa inleds, en familj att växa i

I det här inlägget får vi fortsätta följa ett familjehem på deras resa skildrat av familjehemsmamman.

Vi berättar för de större barnen om den kommande placeringen dagen efter att vi haft vårt första möte med Socialtjänsten. Den här gången är det tre månader till placering och vi ska bara gå igenom matchningsintervju då vi redan är utredda och de på kommunen känner till oss sen tidigare som familjehem. Barnen undrar direkt vad det andra barnet heter, hur gammalt det är och hur det ser ut. Vi vet ju själv inte så mycket än utan kan bara berätta om det är en pojke eller en flicka, hur gammalt det är och var det kommer ifrån. De större barnen tar emot beskedet över förväntan. ”Men man måste ju få veta redan nu vilken storlek det har på kläderna så man vet vad man ska köpa” säger Stor. ”Ja, man måste ju få veta vilken färg den passar i” säger Mellan.
Jag lägger till på att-göra-listan att gå ut och handla kläder med barnen, det verkar viktigt för Mellan och Stor och noterar till mig själv att jag måste fråga nästa gång vi har möte på socialtjänsten om de vet storleken på Minis kläder.

Förbereda och skapa utrymme
Mannen och jag diskuterar mycket om vad som behövs göra in för placering med en Mini Jag och han inser att våra tankar skiljer sig åt. Jag som ska vara hemma med en liten baby vill tokröja hela huset NU för jag känner att det kommer vara skönt att ha allt gjort innan Mini kommer då jag inte vet hur livet kommer att se ut. Hur blir nätterna? Sova eller inte sova, Hur kommer dagarna fortlöpa och hur själva livet blir då det förändras så mycket medans mannen tycker: ”Vi tar det som det kommer…”

– Hmmm… andas nu, säger jag till mig själv och gör faktiskt det och förklarar TYDLIGT och BESTÄMT att ”det som kommer sen” vet vi inget om och att det är NU som vi måste ordna med så mycket praktiskt som möjligt.

Och sagt och gjort, det blir som jag vill och projekt fixa inför Mini startar. Vi städar ur tvättstugan, rensar ut för små kläder åt de andra barnen och kastar alla gamla matlådor utan passande lock i köket. Ja, du vet, sånt man alltid skjuter upp på till sen och lite till. Min känsla inför att jag ska vara hemma med Mini är att ju mindre praktiska vardagliga bestyr som finns desto mer kommer jag kunna fokusera på Minis och de andra barnens behov.

När det är en månad kvar börjar vi berätta för Liten om att det ska komma en Mini. För ett litet barn är det abstrakt. Liten får vara med och handla vagn och säng. Liten säger: ”Babyn Mini kan inte gå för den har inga ben." Noterar till mig själv att vi ska be om foto på hela Mini så att Liten kan se att det finns ben på babyn…

En familj att växa i
Mannen och jag förbereder oss på att svartsjuka troligtvis kommer uppstå mellan barnen. Vi förbereder oss med att vi måste ha extra tålamod och lyhördhet med dem. Om att avsätta egen tid med var och en utav dem och låta dem få sitt eget utrymme. Det är lätt i tanken, hur kommer det bli i praktiken?

Dagen för att träffas närmar sig med stormsteg. Hembesök med biologfamilj är inbokat. Hur kommer det gå? Dagen för invänjning är snart här. Hur ser Minis dygnsrytm ut, hur kommer barnet att ta en separation och hur kommer anknytningen till oss bli?

Hur kommer det gå för Liten, Mellan och Stor att anpassa sig med tillskottet Mini och hur kommer mannen och jag finna tid till varandra? Är det möjligt?

Noterar till mig själv, våga be om hjälp. Ring Mormor E i morgon.