En klump i halsen
Det har känts som en stor klump i halsen, berättar flickan. Jag har inte velat prata med någon om familjen och allt som hänt. Jag har bara velat glömma, velat vara som vanligt. Det är jobbigt att behöva prata med mamma och pappa i telefon, jag vill bara inte det. Men jag gillar inte att prata telefon med någon egentligen. Om du tex skulle ringa till mig och prata och fråga saker så skulle jag bara säga typ "Ja, nej, mm". Men det går bra att prata när vi ses, då är det roligt.
Kompisar, familj och socialtjänsten
Flickan vill gärna göra den uppgift vi föreslår, "jag gillar att rita jättemycket". Hon får ett stort papper att rita upp alla som är viktiga för henne på något sätt. Papperet fylls av kompisar, familjehemmet och ett biologiskt syskon. Flickan ritar hjärtan och skriver också mycket eller lite beroende på hur mycket personerna vet om hennes bakgrund. Det är tydligt att detta är något som är betydelsefullt för henne. Flickan ritar in oss två socialsekreterare, vi som har följt henne en tid, och säger att vi ska också vara med. "För ni står mig nära för att ni vet allt som har hänt".
Flickan har godkänt publicering av text och teckning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar