Varför frågar du vad jag tycker när du ändå gör som du vill?
En fråga som man kan få ibland men som kanske inte handlar om lyssnandet i sig utan snarare förväntningarna bakom orden. Inom barnavården kan relationen mellan oss som myndighet och de vi ska möta vara skör och spänd till en början. Mötena kan påverkas av rädsla, misstänksamhet och en oro; Vad kommer att hända mig och mitt barn utifrån det jag säger? Det jag vill kanske inte är detsamma som myndigheten bedömer som det bästa för mitt barn.
Du fattar ju ingenting!
Ett påstående som också är rätt så vanligt att vi får höra, återigen ett uttryck utifrån förväntningar. Genom att finnas kvar, fortsätta mötas och vara tydliga brukar en förändring komma så småningom. Vårt arbete handlar om att skapa förutsättningar för förändring och att vara med och bidra till en människas väg framåt är häftigt. Det är då vi får ett: Tack för att du har förstått och lyssnat på mig, det har betytt så mycket, även om du inte gjort det som jag har sagt!
Som en förälder så klokt sa: Känner man sig inte lyssnad på så funkar det inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar