torsdag 1 mars 2018

Johannas resa: Umgänge och helhet


Del 4 av Johannas resa– en berättelse om hur det kan vara att vara biologiskt barn i ett familjehem.
Mina föräldrar värderade relationen till min systers föräldrar och nätverk och det minns jag som värdefullt, både för henne men också för mig. För mig var det viktigt att få ihop helheten, att förstå vem hon var och vart hon kom ifrån för att också kunna förhålla mig till henne och släppa in henne. Mina föräldrar släppte också in mig till hennes mamma, lät mig följa med på umgängen ibland som jag gärna ville. Det blev viktigt för min lillasysters och min relation också, det blev någonting att dela tillsammans, att minnas tillbaka på saker tillsammans.


Idag tänker jag att det blev en hjälp för oss att föra våra två världar samman. Som för alla barn, men kanske framförallt för familjehemsbarn är det viktigt att få hjälp att förstå sin historia och att få den att hänga ihop. Jag tänker idag att hon och jag hjälpte varandra med det, genom sådana små saker som att jag var med på några umgängen gjorde att vi förde de där två världarna samman på något sätt.


Mina föräldrar pratade alltid gott om hennes familj och släkt, såg till att hålla kontakten med dem. För mig blev det viktigt att mina föräldrar belyste hennes familj och nätverk som betydande och värdefulla. Hur svårt mina föräldrar än kan ha upplevt det så var det aldrig någonting de förmedlade till oss barn, för mig var hennes föräldrar och nätverk alltid en självklarhet.


En gång när hennes mamma var på besök hos oss stod min pappa och höll armen om hennes mamma, tittade på min lillasyster och sa: ”Titta vilken fin flicka vi har”. Jag tänker på det som någonting varmt, som en gemenskap. Att de delade på föräldraskapet och jag tänker att det också förde oss samman. Hennes föräldrar hade inte förmågan att tillgodose min lillasysters behov och det fanns såklart anledningar till att hon bodde hos oss. Men mina föräldrar minimerade aldrig hennes föräldrars styrkor och i mina ögon tog de heller aldrig ifrån hennes föräldrar och nätverk de styrkor de hade och det som de kunde och kan ge till min lillasyster.


Jag tror att mina föräldrars goda inställning till min lillasysters nätverk, även om jag kan tänka mig att det också varit svårt att förhålla sig till stundvis, gjort att jag känt att hennes släkt är min släkt. Att de har varit betydelsefulla för henne och då har de blivit betydelsefulla för mig. Vi har varit ett vi och inte ett vi och dem, så har det i alla fall känts för mig.
Fortsättning följer....




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar