Ett första besök på förskolan

När vi blev familjehem, del 9:  Det kom en dag när vi märkte att vi faktiskt har börjat träffa vänner igen, vi gör utflykter och vi har varit ute och ätit på restaurang. I ungefär samma veva hade John och Isak varit på Öppna förskolan för att träffa andra barn vilket Isak gillade. Det fick oss att börja fundera på om Isak kanske förstår det sociala spelet bättre om han träffar andra barn mer. Vi kände allt mer att han skulle behöva, för sin egen utvecklings skull, få börja förskolan.


När vi skulle träffa våra familjehemskontakter för att ha ett utvecklingssamtal gällande Isak så berättade vi om vår idé. Vår gemensamma önskan och plan blir att prova mycket korta dagar med lång inskolning och att detta får ta tid. Vi vet att vi måste ta hänsyn till att Isaks utvecklingsnivå inte är på samma nivå som hans jämnåriga. Den största utmaningen är talet men flera av pedagogerna har kunskap i teckenstöd och Isak tränar detta hos sin logoped.


Vi bokade in ett möte för att träffa förskolan tillsammans med Isaks barnsekreterare. Det blev ett lyckat möte, ja vi möttes av hela personalstyrkan som arbetar på den avdelning som Isak ska skolas in på. Vilken uppslutning och vilket bra emottagande vi fick!  Det kändes som vi alla kommer att kunna ge Isak en bra möjlighet att hämta ikapp och att utvecklas.


Forts. följer...


Namnen är fingerade.
Bildkälla: Mostphotos

Allt har sin tid

När vi blev familjehem, del 8: Lilla Isak är en av oss i familjen. Vi kallade oss mamma och pappa från första stund och Wilma presenterar honom som lillebror. Vi har förstått att de barn som bor i familjehem har väldigt olika behov. Vår grabb behöver hämta i kapp besök på BVC och barnhälsan. Så vi har många möten och besök i vår kalender, men vi hinner med då vi båda har fått tjänstledigt på deltid från våra jobb.

 Det är ju inte bara lilla Isak som är i fokus för oss. Wilma måste få vår tid, att vi hinner göra läxor, skjutsa till träning mm.  Egen tid med oss är viktigt och då går gärna John och Wilma och ser en biofilm eller så smiter hon och jag iväg till ett mysigt fik i närheten.

Wilma vill så gärna att vi ska göra allt tillsammans alla i familjen så vi har gått på bio tillsammans och det gick jättebra. Vi var beredda på att gå ut efter 20 minuter om han skulle tröttna – men det behövdes inte. Det är så roligt att uppleva glädjen i ett litet barn när den upplever något helt nytt för första gången. Vår lille grabb som utrycker sig med hela kroppen och själen för att kommunicera gör det ännu mer glädjefullt!

Snart ska Isak börja förskolan och det är dags att planera in detta. Det kommer ni att kunna läsa mer om nästa gång.

Haninge Sandviken t o r

Rekryteringen av familjehem fortsätter och just nu är vårt behov av familjehem extra stort.

Förra veckan var vi i Sandviken och besökte familjer som är intresserade av familjehemsuppdrag. Vi möttes av ett strålande vinterväder och varma, engagerade familjer som vi hoppas att vi kan utreda som familjehem.

Är du också intresserad av att bli familjehem och vill veta mer? Kontakta någon av våra rekryterare så berättar de mer om vad det innebär.


Eller kom och prata med oss på Rekryteringsmässan i Haninge kommunhus torsdag den 14 februari kl. 15-18.

Du har också möjlighet att anmäla dig till vår informationskväll om familjehem och kontaktfamiljer som äger rum torsdagen den 21/2 kl. 16:45 i Haninge kommunhus. Anmälan sker till: carina.gustavsson@haninge.se

Nätverksnallar

Fredagen den 25 januari hade vi förmånen att få komma till Rotary Haninge och presentera vår verksamhet.


För oss är det viktigt att visa att vi finns, bygga nätverk i vårt närområde och förhoppningsvis väcka intresse för att göra en insats.


Vi möttes av nyfikna och intressanta frågor som till exempel: Hur vi följer upp vården av de familjehemsplacerade barnen och vilket stöd man kan få som familjehem. Hur kontakten med det familjehemsplacerade barnet och deras föräldrar ser ut när barnet bor i familjehem och hur vi får tag på familjehem.


Det var en givande och trevlig eftermiddag. Har ni någon verksamhet som ni vill att vi ska komma och presentera vår verksamhet för, så är ni mer än välkomna att höra av er till oss: familjehem@haninge.se

Reflektion från ett familjehem

När vi blev familjehem del 7: Vår vardag har blivit lite annorlunda sedan Isak flyttade hem till oss. Vi gör saker lite lugnare, mer genomtänkt och inkluderande. I alla fall upplever jag att vi gör så. Det kan bero på att jag som person är vaksam på att Isak ska få lugn, att saker och ting ska vara meningsfulla och lättförklarliga och jag vill att han ska känna sig delaktig.

När John och jag fick Wilma så var allt självklart, vi hittade våra roller snabbt som föräldrar. Vi gjorde saker med Wilma naturligt och spontant som de flesta föräldrar gör, hon har fått hänga med helt enkelt. Ibland på gott och ont.

Jag gillar förändringen, att vi nu resonerar, planerar och reflekterar mer i vardagen. Otydligheter blir tydligheter och vi utvecklas som familj.

Att vara familjehem är ju att inkludera biologiska föräldrar, Isaks barnsekreterare och vår egen familjehemssekreterare till ett team. I vårt fall har vi precis startat umgänget med en av Isaks föräldrar och lite längre fram kommer jag att berätta mer om det.

Nu är vi tillbaka!

Det blev ett litet längre jul och nyårs uppehåll i bloggandet än det var tänkt men så kan det bli ibland. From 1 januari har det skett en organisationsförändring. Avdelningen Barn och Unga finns inte längre, nu tillhör vi avdelningen Individ och Familjeomsorg (IFO). På vår enhet är förändringen inte så stor förutom att vi har bytt namn. Istället för Familjehemsenheten är vi nu enheten Placering och rekrytering.


Placering och rekrytering för att det är vi som rekryterar och utreder uppdragstagare som familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner. Det är vi som söker och matchar andra former av dygnet runt placeringar för att tillgodose barn och ungas behov. Det är vi som ansvarar för att familjehemsplacerade barn och unga får förutsättningar till en god utveckling.


Vi hann med en del under 2018 och här kommer ett axplock:
21 familjehem blev utredda och godkända.
25 % av barnen och ungdomarna i familjehem är placerade i s.k. nätverkshem.
Vi har verkställt 80 beslut om kontaktperson och kontaktfamiljer.
Vi har deltagit i olika projekt och arbetat med vidareutveckling av verksamheten och vår grupp.
Vi har tagit emot flera nya medarbetare.

Nu är vi i full gång med 2019 och en sak jag vet är på gång här på bloggen är nya berättelser från vardagen som familjehem. Så kom ihåg att följa oss, bli gärna lite nyfiken på vår verksamhet och vad det innebär att vara uppdragstagare. Kanske kan det vara något för dig eller någon du känner?


Till alla er som har uppdrag från oss: Stort tack, ni gör skillnad!

Wilma tänker tillbaka

När vi blev familjehem, del 6: Det kändes kul att få en lillasyster eller lillebror, eftersom jag alltid velat haft småsyskon. Jag ville helst ha en lillasyster men det är jättekul med en lillebror också. Jag minns att det kändes overkligt när pappa berättade att om jag ville kunde vi bli familjehem. Jag skrek JA och hoppade i soffan av glädje! Sedan började jag drömma både natt och dag om hur det skulle bli. Jag blev också orolig över om syskonet skulle ta för stor plats, men jag ville ta steget.


När jag skulle träffa socialsekretaren tyckte jag att det var bra, de skulle träffa mig och jag fick träffa dem för att kunna ställa frågor. Det gick bra, men sen tänkte jag – tänk om mamma och pappa svarat fel och jag ska få ett familjehem istället. Mamma och pappa fick berätta att det inte skulle bli så – säkert hundra gånger.


En dag fick jag gå tidigare från skolan och träffa lillebror. När vi kom fram till huset såg jag Isak med en liten tjej bredvid sig och en hund. Isak vinkade och jag vinkade tillbaka. När vi gick och knackade på dörren öppnade hans jourhemsmamma och visade oss runt. Isak satt på övervåningen och lekte med bilar och gubbar, pappa och jag lekte med honom. Det kändes som vi klickade direkt, vår familj. Efter fikat så sa vi hejdå och när vi skulle gå så gick Isak fram till mig och jag fick jag en kram. Fast mamma sa att han kanske inte skulle vilja kramas.


Vi hade gjort iordning ett rum till Isak med säng och leksaker men han sov inne hos mamma och pappa i en spjälsäng. Jag ville också sova där så vi la en madrass på golvet och nu sov vi alla i samma rum.


När julen kom fick jag hjälpa honom och visa julklapparna, han förstod inte riktigt att han fick paket. Det kändes konstigt att han inte visste att det var till honom.


Isak busade och retades mycket när han kom till oss, ibland kunde man bli riktigt irriterad. Men det var ju bara syskonkärlek och jag fick vänja mig vid det. Det kändes konstigt att han inte kunde visa känslor, en gång ramlade han i mitt rum och jag sprang fram till honom. Han visade inga känslor och jag tröstade honom och då kom en liten tår. Jag kramade honom.


Jag ångrar inte en dag när jag sa ja till att få ett syskon. Hälsningar Wilma<3


Namnen är fingerade.
Bildkälla:Mostphotos