När John och jag fick Wilma så var allt självklart, vi hittade våra roller snabbt som föräldrar. Vi gjorde saker med Wilma naturligt och spontant som de flesta föräldrar gör, hon har fått hänga med helt enkelt. Ibland på gott och ont.
Jag gillar förändringen, att vi nu resonerar, planerar och reflekterar mer i vardagen. Otydligheter blir tydligheter och vi utvecklas som familj.
Att vara familjehem är ju att inkludera biologiska föräldrar, Isaks barnsekreterare och vår egen familjehemssekreterare till ett team. I vårt fall har vi precis startat umgänget med en av Isaks föräldrar och lite längre fram kommer jag att berätta mer om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar