Nätverksnallar

Fredagen den 25 januari hade vi förmånen att få komma till Rotary Haninge och presentera vår verksamhet.


För oss är det viktigt att visa att vi finns, bygga nätverk i vårt närområde och förhoppningsvis väcka intresse för att göra en insats.


Vi möttes av nyfikna och intressanta frågor som till exempel: Hur vi följer upp vården av de familjehemsplacerade barnen och vilket stöd man kan få som familjehem. Hur kontakten med det familjehemsplacerade barnet och deras föräldrar ser ut när barnet bor i familjehem och hur vi får tag på familjehem.


Det var en givande och trevlig eftermiddag. Har ni någon verksamhet som ni vill att vi ska komma och presentera vår verksamhet för, så är ni mer än välkomna att höra av er till oss: familjehem@haninge.se

Reflektion från ett familjehem

När vi blev familjehem del 7: Vår vardag har blivit lite annorlunda sedan Isak flyttade hem till oss. Vi gör saker lite lugnare, mer genomtänkt och inkluderande. I alla fall upplever jag att vi gör så. Det kan bero på att jag som person är vaksam på att Isak ska få lugn, att saker och ting ska vara meningsfulla och lättförklarliga och jag vill att han ska känna sig delaktig.

När John och jag fick Wilma så var allt självklart, vi hittade våra roller snabbt som föräldrar. Vi gjorde saker med Wilma naturligt och spontant som de flesta föräldrar gör, hon har fått hänga med helt enkelt. Ibland på gott och ont.

Jag gillar förändringen, att vi nu resonerar, planerar och reflekterar mer i vardagen. Otydligheter blir tydligheter och vi utvecklas som familj.

Att vara familjehem är ju att inkludera biologiska föräldrar, Isaks barnsekreterare och vår egen familjehemssekreterare till ett team. I vårt fall har vi precis startat umgänget med en av Isaks föräldrar och lite längre fram kommer jag att berätta mer om det.

Nu är vi tillbaka!

Det blev ett litet längre jul och nyårs uppehåll i bloggandet än det var tänkt men så kan det bli ibland. From 1 januari har det skett en organisationsförändring. Avdelningen Barn och Unga finns inte längre, nu tillhör vi avdelningen Individ och Familjeomsorg (IFO). På vår enhet är förändringen inte så stor förutom att vi har bytt namn. Istället för Familjehemsenheten är vi nu enheten Placering och rekrytering.


Placering och rekrytering för att det är vi som rekryterar och utreder uppdragstagare som familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner. Det är vi som söker och matchar andra former av dygnet runt placeringar för att tillgodose barn och ungas behov. Det är vi som ansvarar för att familjehemsplacerade barn och unga får förutsättningar till en god utveckling.


Vi hann med en del under 2018 och här kommer ett axplock:
21 familjehem blev utredda och godkända.
25 % av barnen och ungdomarna i familjehem är placerade i s.k. nätverkshem.
Vi har verkställt 80 beslut om kontaktperson och kontaktfamiljer.
Vi har deltagit i olika projekt och arbetat med vidareutveckling av verksamheten och vår grupp.
Vi har tagit emot flera nya medarbetare.

Nu är vi i full gång med 2019 och en sak jag vet är på gång här på bloggen är nya berättelser från vardagen som familjehem. Så kom ihåg att följa oss, bli gärna lite nyfiken på vår verksamhet och vad det innebär att vara uppdragstagare. Kanske kan det vara något för dig eller någon du känner?


Till alla er som har uppdrag från oss: Stort tack, ni gör skillnad!

Wilma tänker tillbaka

När vi blev familjehem, del 6: Det kändes kul att få en lillasyster eller lillebror, eftersom jag alltid velat haft småsyskon. Jag ville helst ha en lillasyster men det är jättekul med en lillebror också. Jag minns att det kändes overkligt när pappa berättade att om jag ville kunde vi bli familjehem. Jag skrek JA och hoppade i soffan av glädje! Sedan började jag drömma både natt och dag om hur det skulle bli. Jag blev också orolig över om syskonet skulle ta för stor plats, men jag ville ta steget.


När jag skulle träffa socialsekretaren tyckte jag att det var bra, de skulle träffa mig och jag fick träffa dem för att kunna ställa frågor. Det gick bra, men sen tänkte jag – tänk om mamma och pappa svarat fel och jag ska få ett familjehem istället. Mamma och pappa fick berätta att det inte skulle bli så – säkert hundra gånger.


En dag fick jag gå tidigare från skolan och träffa lillebror. När vi kom fram till huset såg jag Isak med en liten tjej bredvid sig och en hund. Isak vinkade och jag vinkade tillbaka. När vi gick och knackade på dörren öppnade hans jourhemsmamma och visade oss runt. Isak satt på övervåningen och lekte med bilar och gubbar, pappa och jag lekte med honom. Det kändes som vi klickade direkt, vår familj. Efter fikat så sa vi hejdå och när vi skulle gå så gick Isak fram till mig och jag fick jag en kram. Fast mamma sa att han kanske inte skulle vilja kramas.


Vi hade gjort iordning ett rum till Isak med säng och leksaker men han sov inne hos mamma och pappa i en spjälsäng. Jag ville också sova där så vi la en madrass på golvet och nu sov vi alla i samma rum.


När julen kom fick jag hjälpa honom och visa julklapparna, han förstod inte riktigt att han fick paket. Det kändes konstigt att han inte visste att det var till honom.


Isak busade och retades mycket när han kom till oss, ibland kunde man bli riktigt irriterad. Men det var ju bara syskonkärlek och jag fick vänja mig vid det. Det kändes konstigt att han inte kunde visa känslor, en gång ramlade han i mitt rum och jag sprang fram till honom. Han visade inga känslor och jag tröstade honom och då kom en liten tår. Jag kramade honom.


Jag ångrar inte en dag när jag sa ja till att få ett syskon. Hälsningar Wilma<3


Namnen är fingerade.
Bildkälla:Mostphotos

Att lära känna varandra

När vi blev familjehem, del 5: Den här killen var som en solstråle när han kom till oss och mycket fascinerad av lysknappar och att tända och släcka lampor. Han tog oss gärna i handen och visade oss alla knappar han hittat i vårt hus. Han hade ett bagage som vi inte visste något om men som visade sig tydligt i hans fascination och utveckling.


Här började vår utmaning i att försiktigt öppna Isaks ryggsäck och se vad han fyllt den med, både önskade och oönskade upplevelser. Vilka erfarenheter han saknar är en tanke vi alltid bär med oss. Han hade mycket låg motorisk erfarenhet och inga känslouttryck, han kunde göra sig illa rejält utan att han grät eller reagerade alls.


De första dagarna ville han inte bada, borsta tänderna eller ha någon kram eller läggningsrutin. Så John berättade en saga ur minnet, var kvar i rummet tills han somnat. Vi fick smyga in en hand i hans så att vi fick hålla handen när han somnade. Vi ville att han skulle veta att vi fanns där hela tiden. Steg för steg med stort tålamod närmade sig Isak oss och snart ville han ha godnattkramar av oss alla.


Hans säng blev orörd i hans rum då vi bestämde att han skulle må bäst av att sova i samma rum som mig och John. När han kom hem till oss hade han flera allergier eller intoleranser som efterhand försvann helt. Hans oroliga mage blev bättre allt eftersom. Vi tror att hans kropp sa ifrån och att det lugnade sig även inuti honom.


Han var ett yrväder och vi visste inte när och om han skulle testa något nytt bus. I mataffären kunde han löpa amok eller krama en okänd människa. Han hade nu även upptäckt solen och att solen går i moln, det finns skugga och att solen går ner. Detta var ett stort bekymmer för honom och han blev lika upprörd varje gång.


Som familjehem så hade vi stort fokus på Isak, inte bara att fylla honom med rätt erfarenheter i vardagen utan även ta hjälp från Prima Barn och BVC. Vi hade bra möten med våra kontakter på socialförvaltningen och vi skulle snart få gå vår familjehemsutbildning. En utbildning som vi först kände skulle ta dyrbar tid men som vi båda sedan tyckt varit guld värd!


Wilma visade en omtänksamhet som vi tyckte var väl värd titeln ”Årets Storasyster”. Hur hon upplevde resan fram till nu kommer hon att skriva om vid ett annat tillfälle.



Namnen är fingerade.
Bildkälla:Mostphotos

Nu är det dags igen!

Förra gången kom 18 intresserade, hur många blir det den här gången? Nästa torsdag den 15 november har vi ett informationstillfälle för er som är intresserade av uppdrag som familjehem respektive kontaktfamilj för Haninge kommun.


Vid mötet ges lite allmän information om vad de båda uppdragen innebär samt hur det går till med utredning och matchning.


Självklart får ni också möjlighet att ställa frågor till två av de som arbetar med just rekrytering och utredning av uppdragstagare; Carina Gustavsson och Cina Andersson.


Är du intresserad men inte har möjlighet att komma så kan du kontakta Carina (familjehem) och Cina (kontaktfamilj/person) via mejl: carina.gustavsson@haninge.se  cina.andersson@haninge.se


Mötet hålls i Haninges kommunhus, Rudsjöterassen 2, 15 november kl. 16.45. Föranmäl dig gärna till Carina Gustavsson.

Förberedelser

När vi blev familjehem, del 4: Så spännande, pirrigt och så många tankar vi hade. Våra middagssamtal med förväntan, frågor och glädje. Allt vi behövde göra, allt vi ville göra och vad vi inte borde göra. Wilma som såg fram emot ett familjehemssyskon hade stora planer om lek och bus. Jag och John som nu skulle börja om med en liten. En ny fas i livet som skulle bli verklighet inom en snarare framtid än vi trott.


Vi fick kort därefter träffa jourhemskonsulenten och jourhemmet där Isak fanns, de berättade om lilla grabben och vi ställde frågor. Vi planerade in tider för inskolning, den första perioden. Hur skulle vi öppna vårt hem för denne krabat och vilka behov fanns?


Isak hade inget med sig från sitt hem så vi fick handla allt, stort som smått. Tiden var knapp och vi välkomnade e-handeln. Minns en kväll när vi valde kläder tillsammans. Wilma valde vackra färgstämda plagg, jag praktiskt och John något för coola killen. Att tillsammans planera stort som smått var nog en viktig pusselbit.


Våra vänner och familj hjälpte till, Isaks rum måste färdigställas. Det målades och monterades möbler samtidigt som vi planerade för kommande inskolning. En annan viktig pusselbit är ju att hinna med vardagen och Wilma. Vi informerade Wilmas lärare om att hon skulle få ett familjehemssyskon och vi bestämde oss för att ta en långweekend till Spanien innan inskolningen skulle börja.

Forts följer...

Namnen är fingerade.
Bildkälla:Mostphotos