Ett speciellt ögonblick

De där ögonblicken när vårt jobb känns så otroligt meningsfullt, värdefullt och speciellt. Jag tänker på ett tillfälle då ett par av socialsekreterarna träffade en förälder vars barn bor i ett familjehem.


En förälder som trots sin längtan orkat ha sitt barn i fokus och vars kärlek yttrade sig i en insikt i att jag kan inte ge mitt barn det den behöver men jag kan göra vad jag kan för att barnet ska bli tryggt där barnet är.


Föräldern som var uppfylld av längtan hade inte träffat sitt barn på länge och barnet hade varit placerat i jourhem och nu i familjehem. Föräldern förstod direkt att barnet nu blev orolig att behöva flytta från sitt familjehem. Föräldern såg förbi sina egna känslor och frågade oss "Tror ni att det kan hjälpa mitt barn om jag säger att nu är det här du ska bo och jag kommer att hälsa på".


En förälder som förstår hur viktig den egna inställningen är för att trygga barnen och sätta barnen i fokus. Föräldern har funnit en acceptans i sin situation, att det här kommer jag inte att klara av och orka och då ska mitt barn få det av någon annan.


Inom familjehemsvården får vi följa förändringens processer och vi vet att det går därför har vi alltid hoppet. Till hjälp har vi just de här starka ögonblicken, stunderna som vi tar med oss.

Hösten 2019

Hösten 2019 kom och gick. Den har varit lite mörk och grå och vårt fokus har mer varit här och nu i verksamheten än att synliggöra vår verksamhet. Tänkte vi ska ändra på det nu.


Vad har hänt här? Vi har blivit en ny och större grupp med nya kollegor, nya idéer och erfarenheter. Förutom vårt fokus på kärnverksamheten; att se till att placerade barn och unga får en trygg och god vård i sina familjehem, så har vi sökt inspiration och input för det är ju så viktigt att vi gör rätt saker.


Några av oss var på Familjehemskonferensen i Göteborg. Inspirerande och lärorika dagar, som gav idéer och tankar för enhetens fortsatta arbete med att utveckla våra metoder inom familjehemsvården.


Vi har under hösten, utifrån ambitionen att dels öka delaktigheten och dels ta reda på mer om upplevelsen av det vi gör, arbetat fram några nya (vi kan kalla det) arbetsformer och system för utvärdering. Något vi tänker blir en del i vårt kvalitets- och utvecklingsarbete som har en utgångspunkt i  om vi gör det vi ska göra, det vi tänker att vi gör och vilket resultat det ger.


Det här får bli en "cliffhanger" för det vi just har satt igång och det vi är på väg att sätta igång tänker vi berätta mer om i kommande inlägg.


På bilden ser ni två av medarbetarna som var i Göteborg.


 .

Skansen 2019

I söndags var det den årliga Skansen dagen. En dag då vi tackar de kontaktfamiljer och kontaktpersoner med pågående uppdrag genom att bjuda dem till Skansen med de barn och ungdomar de stödjer.


Av Haninges kontaktfamiljer så kom alla som hade anmält sig. Det var som alltid en uppskattad dag och för en del av de barn som kom så var det deras första besök på Skansen.
Vi fick flera kommentarer från våra uppdragstagare att "Ni ska veta hur uppskattat det här är av barnen".


Det var flera som inte har uppdrag som kom förbi och var nyfikna på vår verksamhet. En kvinna som enl. egen uppgift är 80 år kom förbi och tyckte det verkade intressant och frågade "Hur gammal får man vara som kontaktperson?"


På bilden syns representanter från olika kommuner runt Stockholm.

Ditt livs chans att bli uppdragstagare

Nu är det dags igen att ställa upp tältet, borden, lägga fram broschyrerna och göra oss redo att möta just dina frågor.


Haningedagen är imorgon och då finns självklart våra rekryterare på plats. I år är det Pirkko och Cina som är på plats och kan berätta om vad det innebär att vara familjehem, kontaktfamilj samt kontaktperson. Pirkko och Cina kommer ha sällskap av Heidi vars uppdrag är att rekrytera uppdragstagare till barn med särskilda behov.


Var nyfiken! Kom och ta reda på mer om hur du kan göra skillnad för barn och unga. Vi finns på plats i Eskilsparken, plats nr. 131.

Följ med på vår resa!

Är du nyfiken på familjehemsvården och undrar om det kanske kan vara något för dig? Då tycker jag att du ska fortsätta läsa om ett jobb som är inte bara är ett jobb utan en ständig resa.


Det är för de placerade barnen och ungdomarna som vi är här och i det jobb vi gör ger vi dem en chans i livet. I det har vi ett stort ansvar och vi får hela tiden utmanas, utvecklas, glädjas men även stötta varandra när det är tungt.


Barnen och ungdomarna som vi möter är alla nyfikna på sin värld, öppna och raka. Vi har möjlighet att följa dem i deras utveckling, att se förändringen och vårt arbete är det som skapar förutsättningar för att göra det möjligt. Det är så roligt och en ynnest att få följa barnen men även familjehemmen i deras utmaningar och hur de växer in i och blir trygga i sin roll som familjehem.


I familjehemsvården finns en förutsägbarhet men ändå en variation, ingen dag är den andra lik. Vi ser förändringar, möter alla olika känslor och i det utvecklas vi själva och tillsammans. Vi får möjligheten att vara med i hela processen från inflytt till avslut och det är en sann resa.

Vi möts av olika utmaningar och får möjlighet att använda hela vårt utbud av metoder för att synliggöra och möjliggöra för just det här barnets behov.Hos oss blir kollegorna viktiga. Vi utvecklas tillsammans, hjälper varandra framåt och får många skratt på vägen. I och med alla resor vi gör kommer vi varandra nära, hinner prata och lära känna varandra lite närmare medan vi tar oss runt i Sverige.


Vi vill bedriva Sveriges bästa familjehemsvård och undrar om du vill med på vår fortsatta resa. Är du en socionom med ett engagemang för barn och unga och som undrar om familjehemsvården kan vara något för dig? Då tycker jag att du ska passa på att söka något av våra två föräldravikariat. Det ena vikariatet är tom augusti 2020 och det andra sträcker sig till mars 2021. För ansökan klicka HÄR

Familjehem - ett spännande uppdrag

Vad är det som gör det så spännande att vara familjehem kanske ni undrar.


En del är att sätta sig in i ett barn eller ungdoms liv. Att lära känna barnet/ungdomen, bygga upp ett förtroende, knyta an och få kontakt med deras nätverk.


En annan del är att genom att göra just detta lär man känna nya sidor hos sig själv och sin familj. I det utvecklas man tillsammans och får ett nytt sammanhang. Det är spännande, förhoppningsvis lustfyllt men kanske också lite läskigt.


Ett av våra familjehem har blivit intervjuade av SVT och vill du höra den berättelsen så hittar du en kort filmsnutt om du klickar här


Vill du veta mer om vad det innebär att vara familjehem eller kontaktfamilj genom Haninge kommun så har vi nästa informationsträff nu på torsdag den 25 april kl. 16.45 i Haninge kommunhus. Föranmäl dig gärna till pirkko.alm@haninge.se


Bildkälla: Mostphotos

Att utvecklas tillsammans med andra barn

När vi blev familjehem, del 10: Nya miljöer är en utmaning för Isak. Han blir lätt stökig och sveper ner det mesta han ser från bord och hyllor. I jourhemmet trodde de att Isak hade ADHD men vi tror att hans stökiga beteende beror på hans bagage och svårigheterna i kommunikation med andra. I början på förskolan hände det att Isak föll tillbaka i dessa mönster men ju tryggare han blev ju bättre blev hans dagar i förskolan.


Isak har verkligen utvecklats som liten grabb, han har fina kompisar på förskolan och en fantastisk personal. Han har genom att se på andra barn lärt sig att förstå vanliga sysslor i vardagen och lärt sig de sociala umgänges koderna. Visst hade vi som familj kunnat ge honom den kunskapen till viss del men det hade tagit så mycket längre tid och speciellt med tanke på Isaks erfarenhets- och utvecklingsnivå. Det är en insikt som jag fått och som gör att jag verkligen uppskattar alla resurser kring Isak.


Nästa gång jag skriver så tänker jag berätta om umgänge.

 

 

Ett första besök på förskolan

När vi blev familjehem, del 9:  Det kom en dag när vi märkte att vi faktiskt har börjat träffa vänner igen, vi gör utflykter och vi har varit ute och ätit på restaurang. I ungefär samma veva hade John och Isak varit på Öppna förskolan för att träffa andra barn vilket Isak gillade. Det fick oss att börja fundera på om Isak kanske förstår det sociala spelet bättre om han träffar andra barn mer. Vi kände allt mer att han skulle behöva, för sin egen utvecklings skull, få börja förskolan.


När vi skulle träffa våra familjehemskontakter för att ha ett utvecklingssamtal gällande Isak så berättade vi om vår idé. Vår gemensamma önskan och plan blir att prova mycket korta dagar med lång inskolning och att detta får ta tid. Vi vet att vi måste ta hänsyn till att Isaks utvecklingsnivå inte är på samma nivå som hans jämnåriga. Den största utmaningen är talet men flera av pedagogerna har kunskap i teckenstöd och Isak tränar detta hos sin logoped.


Vi bokade in ett möte för att träffa förskolan tillsammans med Isaks barnsekreterare. Det blev ett lyckat möte, ja vi möttes av hela personalstyrkan som arbetar på den avdelning som Isak ska skolas in på. Vilken uppslutning och vilket bra emottagande vi fick!  Det kändes som vi alla kommer att kunna ge Isak en bra möjlighet att hämta ikapp och att utvecklas.


Forts. följer...


Namnen är fingerade.
Bildkälla: Mostphotos

Allt har sin tid

När vi blev familjehem, del 8: Lilla Isak är en av oss i familjen. Vi kallade oss mamma och pappa från första stund och Wilma presenterar honom som lillebror. Vi har förstått att de barn som bor i familjehem har väldigt olika behov. Vår grabb behöver hämta i kapp besök på BVC och barnhälsan. Så vi har många möten och besök i vår kalender, men vi hinner med då vi båda har fått tjänstledigt på deltid från våra jobb.

 Det är ju inte bara lilla Isak som är i fokus för oss. Wilma måste få vår tid, att vi hinner göra läxor, skjutsa till träning mm.  Egen tid med oss är viktigt och då går gärna John och Wilma och ser en biofilm eller så smiter hon och jag iväg till ett mysigt fik i närheten.

Wilma vill så gärna att vi ska göra allt tillsammans alla i familjen så vi har gått på bio tillsammans och det gick jättebra. Vi var beredda på att gå ut efter 20 minuter om han skulle tröttna – men det behövdes inte. Det är så roligt att uppleva glädjen i ett litet barn när den upplever något helt nytt för första gången. Vår lille grabb som utrycker sig med hela kroppen och själen för att kommunicera gör det ännu mer glädjefullt!

Snart ska Isak börja förskolan och det är dags att planera in detta. Det kommer ni att kunna läsa mer om nästa gång.

Haninge Sandviken t o r

Rekryteringen av familjehem fortsätter och just nu är vårt behov av familjehem extra stort.

Förra veckan var vi i Sandviken och besökte familjer som är intresserade av familjehemsuppdrag. Vi möttes av ett strålande vinterväder och varma, engagerade familjer som vi hoppas att vi kan utreda som familjehem.

Är du också intresserad av att bli familjehem och vill veta mer? Kontakta någon av våra rekryterare så berättar de mer om vad det innebär.


Eller kom och prata med oss på Rekryteringsmässan i Haninge kommunhus torsdag den 14 februari kl. 15-18.

Du har också möjlighet att anmäla dig till vår informationskväll om familjehem och kontaktfamiljer som äger rum torsdagen den 21/2 kl. 16:45 i Haninge kommunhus. Anmälan sker till: carina.gustavsson@haninge.se

Nätverksnallar

Fredagen den 25 januari hade vi förmånen att få komma till Rotary Haninge och presentera vår verksamhet.


För oss är det viktigt att visa att vi finns, bygga nätverk i vårt närområde och förhoppningsvis väcka intresse för att göra en insats.


Vi möttes av nyfikna och intressanta frågor som till exempel: Hur vi följer upp vården av de familjehemsplacerade barnen och vilket stöd man kan få som familjehem. Hur kontakten med det familjehemsplacerade barnet och deras föräldrar ser ut när barnet bor i familjehem och hur vi får tag på familjehem.


Det var en givande och trevlig eftermiddag. Har ni någon verksamhet som ni vill att vi ska komma och presentera vår verksamhet för, så är ni mer än välkomna att höra av er till oss: familjehem@haninge.se

Reflektion från ett familjehem

När vi blev familjehem del 7: Vår vardag har blivit lite annorlunda sedan Isak flyttade hem till oss. Vi gör saker lite lugnare, mer genomtänkt och inkluderande. I alla fall upplever jag att vi gör så. Det kan bero på att jag som person är vaksam på att Isak ska få lugn, att saker och ting ska vara meningsfulla och lättförklarliga och jag vill att han ska känna sig delaktig.

När John och jag fick Wilma så var allt självklart, vi hittade våra roller snabbt som föräldrar. Vi gjorde saker med Wilma naturligt och spontant som de flesta föräldrar gör, hon har fått hänga med helt enkelt. Ibland på gott och ont.

Jag gillar förändringen, att vi nu resonerar, planerar och reflekterar mer i vardagen. Otydligheter blir tydligheter och vi utvecklas som familj.

Att vara familjehem är ju att inkludera biologiska föräldrar, Isaks barnsekreterare och vår egen familjehemssekreterare till ett team. I vårt fall har vi precis startat umgänget med en av Isaks föräldrar och lite längre fram kommer jag att berätta mer om det.

Nu är vi tillbaka!

Det blev ett litet längre jul och nyårs uppehåll i bloggandet än det var tänkt men så kan det bli ibland. From 1 januari har det skett en organisationsförändring. Avdelningen Barn och Unga finns inte längre, nu tillhör vi avdelningen Individ och Familjeomsorg (IFO). På vår enhet är förändringen inte så stor förutom att vi har bytt namn. Istället för Familjehemsenheten är vi nu enheten Placering och rekrytering.


Placering och rekrytering för att det är vi som rekryterar och utreder uppdragstagare som familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner. Det är vi som söker och matchar andra former av dygnet runt placeringar för att tillgodose barn och ungas behov. Det är vi som ansvarar för att familjehemsplacerade barn och unga får förutsättningar till en god utveckling.


Vi hann med en del under 2018 och här kommer ett axplock:
21 familjehem blev utredda och godkända.
25 % av barnen och ungdomarna i familjehem är placerade i s.k. nätverkshem.
Vi har verkställt 80 beslut om kontaktperson och kontaktfamiljer.
Vi har deltagit i olika projekt och arbetat med vidareutveckling av verksamheten och vår grupp.
Vi har tagit emot flera nya medarbetare.

Nu är vi i full gång med 2019 och en sak jag vet är på gång här på bloggen är nya berättelser från vardagen som familjehem. Så kom ihåg att följa oss, bli gärna lite nyfiken på vår verksamhet och vad det innebär att vara uppdragstagare. Kanske kan det vara något för dig eller någon du känner?


Till alla er som har uppdrag från oss: Stort tack, ni gör skillnad!

Wilma tänker tillbaka

När vi blev familjehem, del 6: Det kändes kul att få en lillasyster eller lillebror, eftersom jag alltid velat haft småsyskon. Jag ville helst ha en lillasyster men det är jättekul med en lillebror också. Jag minns att det kändes overkligt när pappa berättade att om jag ville kunde vi bli familjehem. Jag skrek JA och hoppade i soffan av glädje! Sedan började jag drömma både natt och dag om hur det skulle bli. Jag blev också orolig över om syskonet skulle ta för stor plats, men jag ville ta steget.


När jag skulle träffa socialsekretaren tyckte jag att det var bra, de skulle träffa mig och jag fick träffa dem för att kunna ställa frågor. Det gick bra, men sen tänkte jag – tänk om mamma och pappa svarat fel och jag ska få ett familjehem istället. Mamma och pappa fick berätta att det inte skulle bli så – säkert hundra gånger.


En dag fick jag gå tidigare från skolan och träffa lillebror. När vi kom fram till huset såg jag Isak med en liten tjej bredvid sig och en hund. Isak vinkade och jag vinkade tillbaka. När vi gick och knackade på dörren öppnade hans jourhemsmamma och visade oss runt. Isak satt på övervåningen och lekte med bilar och gubbar, pappa och jag lekte med honom. Det kändes som vi klickade direkt, vår familj. Efter fikat så sa vi hejdå och när vi skulle gå så gick Isak fram till mig och jag fick jag en kram. Fast mamma sa att han kanske inte skulle vilja kramas.


Vi hade gjort iordning ett rum till Isak med säng och leksaker men han sov inne hos mamma och pappa i en spjälsäng. Jag ville också sova där så vi la en madrass på golvet och nu sov vi alla i samma rum.


När julen kom fick jag hjälpa honom och visa julklapparna, han förstod inte riktigt att han fick paket. Det kändes konstigt att han inte visste att det var till honom.


Isak busade och retades mycket när han kom till oss, ibland kunde man bli riktigt irriterad. Men det var ju bara syskonkärlek och jag fick vänja mig vid det. Det kändes konstigt att han inte kunde visa känslor, en gång ramlade han i mitt rum och jag sprang fram till honom. Han visade inga känslor och jag tröstade honom och då kom en liten tår. Jag kramade honom.


Jag ångrar inte en dag när jag sa ja till att få ett syskon. Hälsningar Wilma<3


Namnen är fingerade.
Bildkälla:Mostphotos

Att lära känna varandra

När vi blev familjehem, del 5: Den här killen var som en solstråle när han kom till oss och mycket fascinerad av lysknappar och att tända och släcka lampor. Han tog oss gärna i handen och visade oss alla knappar han hittat i vårt hus. Han hade ett bagage som vi inte visste något om men som visade sig tydligt i hans fascination och utveckling.


Här började vår utmaning i att försiktigt öppna Isaks ryggsäck och se vad han fyllt den med, både önskade och oönskade upplevelser. Vilka erfarenheter han saknar är en tanke vi alltid bär med oss. Han hade mycket låg motorisk erfarenhet och inga känslouttryck, han kunde göra sig illa rejält utan att han grät eller reagerade alls.


De första dagarna ville han inte bada, borsta tänderna eller ha någon kram eller läggningsrutin. Så John berättade en saga ur minnet, var kvar i rummet tills han somnat. Vi fick smyga in en hand i hans så att vi fick hålla handen när han somnade. Vi ville att han skulle veta att vi fanns där hela tiden. Steg för steg med stort tålamod närmade sig Isak oss och snart ville han ha godnattkramar av oss alla.


Hans säng blev orörd i hans rum då vi bestämde att han skulle må bäst av att sova i samma rum som mig och John. När han kom hem till oss hade han flera allergier eller intoleranser som efterhand försvann helt. Hans oroliga mage blev bättre allt eftersom. Vi tror att hans kropp sa ifrån och att det lugnade sig även inuti honom.


Han var ett yrväder och vi visste inte när och om han skulle testa något nytt bus. I mataffären kunde han löpa amok eller krama en okänd människa. Han hade nu även upptäckt solen och att solen går i moln, det finns skugga och att solen går ner. Detta var ett stort bekymmer för honom och han blev lika upprörd varje gång.


Som familjehem så hade vi stort fokus på Isak, inte bara att fylla honom med rätt erfarenheter i vardagen utan även ta hjälp från Prima Barn och BVC. Vi hade bra möten med våra kontakter på socialförvaltningen och vi skulle snart få gå vår familjehemsutbildning. En utbildning som vi först kände skulle ta dyrbar tid men som vi båda sedan tyckt varit guld värd!


Wilma visade en omtänksamhet som vi tyckte var väl värd titeln ”Årets Storasyster”. Hur hon upplevde resan fram till nu kommer hon att skriva om vid ett annat tillfälle.



Namnen är fingerade.
Bildkälla:Mostphotos

Nu är det dags igen!

Förra gången kom 18 intresserade, hur många blir det den här gången? Nästa torsdag den 15 november har vi ett informationstillfälle för er som är intresserade av uppdrag som familjehem respektive kontaktfamilj för Haninge kommun.


Vid mötet ges lite allmän information om vad de båda uppdragen innebär samt hur det går till med utredning och matchning.


Självklart får ni också möjlighet att ställa frågor till två av de som arbetar med just rekrytering och utredning av uppdragstagare; Carina Gustavsson och Cina Andersson.


Är du intresserad men inte har möjlighet att komma så kan du kontakta Carina (familjehem) och Cina (kontaktfamilj/person) via mejl: carina.gustavsson@haninge.se  cina.andersson@haninge.se


Mötet hålls i Haninges kommunhus, Rudsjöterassen 2, 15 november kl. 16.45. Föranmäl dig gärna till Carina Gustavsson.

Förberedelser

När vi blev familjehem, del 4: Så spännande, pirrigt och så många tankar vi hade. Våra middagssamtal med förväntan, frågor och glädje. Allt vi behövde göra, allt vi ville göra och vad vi inte borde göra. Wilma som såg fram emot ett familjehemssyskon hade stora planer om lek och bus. Jag och John som nu skulle börja om med en liten. En ny fas i livet som skulle bli verklighet inom en snarare framtid än vi trott.


Vi fick kort därefter träffa jourhemskonsulenten och jourhemmet där Isak fanns, de berättade om lilla grabben och vi ställde frågor. Vi planerade in tider för inskolning, den första perioden. Hur skulle vi öppna vårt hem för denne krabat och vilka behov fanns?


Isak hade inget med sig från sitt hem så vi fick handla allt, stort som smått. Tiden var knapp och vi välkomnade e-handeln. Minns en kväll när vi valde kläder tillsammans. Wilma valde vackra färgstämda plagg, jag praktiskt och John något för coola killen. Att tillsammans planera stort som smått var nog en viktig pusselbit.


Våra vänner och familj hjälpte till, Isaks rum måste färdigställas. Det målades och monterades möbler samtidigt som vi planerade för kommande inskolning. En annan viktig pusselbit är ju att hinna med vardagen och Wilma. Vi informerade Wilmas lärare om att hon skulle få ett familjehemssyskon och vi bestämde oss för att ta en långweekend till Spanien innan inskolningen skulle börja.

Forts följer...

Namnen är fingerade.
Bildkälla:Mostphotos

Vi kommer att bli Familjehem!

När vi blev familjehem, del 3: Det finns en liten kille på ungefär två år, som idag är i ett jourhem och som vi matchat ihop med er. Han heter Isak, sa vår familjehemsrekryterare när vi sågs igen. Vi vet inte så mycket om honom men han kommer att behöva stöd på alla plan. Vad som beror på omständigheter eller annat vet vi inte.


Vi såg på varandra John och jag. John frågade om hur socialtjänsten kommit i kontakt med Isak. Jag frågade om han fått vård, om en läkare träffat honom. Massor av tankar och frågor både uttalade och inte sagda. Vi fick frågan om hur det kändes och jo det kändes fortfarande bra. Vi var beslutsamma och vi ville gå vidare. Nu fick vi också se ett fotografi på lilla Isak – ett stort leende och två ögon mötte mig. Här och nu började oron släppa och övertygelsen om att vi tagit rätt beslut infann sig.


Vem ska vara den som Isak ska anknyta med undrade vår familjehemssekreterare. Den av er kommer att behöva ta tjänstledigt då Isak behöver tid och framförallt lugn och ro. Eftersom jag var i nystart med mitt egna företagande så blev det min man som skulle bli Isaks trygghet den närmsta framtiden. För John var det ingen ovan roll då han faktiskt tog nästan hela föräldraledigheten med Wilma.


På vägen hem från mötet ringde farmor och ville veta allt. Jo det är en kille, snart 2,5 år, hörde jag John svara. Jo absolut, Marie tycker han ser ut som mini Maradona. Ja vi ska ses snart…

Forts. följer...

Namnen är fingerade.

Bildkälla: Mostphotos

Att välkomna ett barn

När vi har ett nytt familjehem utredda och redo att ta emot ett specifikt barn ber vi dem alltid att göra i ordning en presentation av sig själva. Familjerna tar fram lite bilder och skriver korta beskrivande texter om sig och familjen.

Beskrivningarna/presentationerna tar vi sedan med oss till barnet så att hen får möjlighet att se vilka vi pratar om när vi berättar att vi har en familj som de ska flytta till. Dels kan vi se på bilderna och läsa tillsammans om familjen. Dels har barnet kvar materialet och kan återgå till det när hen själv vill för att titta lite till på familjen som väntar på att få välkomna just mig.

Presentationerna kan se väldigt olika ut och det finns absolut inga rätt eller fel. På bilden ser ni en presentation i form av en fotobok som ett familjehem gjort nu i höst och som ett barn snart kommer att få. Det jag tycker är lite extra fint med just den här presentationen är att familjen har gjort två exemplar så att även barnets förälder ska få samma information och kanske känna sig lite tryggare i vem familjen är som ska bli familjehem och välkomna just deras barn.

Digitala samtal - Helt rätt i tiden

Nyligen genomförde vi en utbildning om rådgivning och stöd på nätet via videosamtal och chatt. Deltagare var socialsekreterare från familjehemsvården med gruppledare tillsammans med socialsekreterare med ansvar för andra former av heldygnsplaceringar av barn och unga samt deras gruppledare. Utbildare var Tanja och Daniel från Trygga relationer som ni kan se på bilden.

 

Bakgrunden till utbildningen är ett projekt via Tillgänglighetsmiljonen där vi tänker att vi med hjälp av dagens teknik främjar en ökad tillgänglighet och delaktighet i vården för placerade barn och unga.  Dessutom på ett sätt som ofta passar dagens unga i dag men som framför allt kanske passar de placerade barn och unga med neuropsykiatriska diagnoser lite extra. Deras familjehem får ett mer tillgängligt stöd och vägledning vilket ökar kvaliteten, säkerheten och tryggheten för vården av barnen.

 

Det blev en uppskattad utbildning i vilken deltagarna visade en ambition om att få till en bättre kommunikation. Trots att vi alla inte tillhör samma enhet i vardagen så samarbetade vi som grupp med varandra på ett bra sätt och var nyfikna och öppna för att prova på tekniken vid videosamtal och chat.

 

Vad tyckte då de som var med?

• Utbildningen var väldigt lärorik och jag tog med mig samtalsmetodiken, där vi ska följa en röd tråd i samtalet från början till slut för att få till ett bra samtal. Vi fick också bra tips och råd för hur vi ska föra de "tyngsta samtalen". Det var även nyttigt att påminnas om att föra en metakommunikation – att samtala om samtalet.
• Intressant, nytänkande och lärorikt. Det gav mig inspiration till ett nytt sätt att samtala med barn, ungdomar och familjehem.
• Det var en spännande och inspirerande utbildning som känns helt logisk och rätt i tiden och vi är sugna på att sätta igång.