Vi kommer att bli Familjehem!

När vi blev familjehem, del 3: Det finns en liten kille på ungefär två år, som idag är i ett jourhem och som vi matchat ihop med er. Han heter Isak, sa vår familjehemsrekryterare när vi sågs igen. Vi vet inte så mycket om honom men han kommer att behöva stöd på alla plan. Vad som beror på omständigheter eller annat vet vi inte.


Vi såg på varandra John och jag. John frågade om hur socialtjänsten kommit i kontakt med Isak. Jag frågade om han fått vård, om en läkare träffat honom. Massor av tankar och frågor både uttalade och inte sagda. Vi fick frågan om hur det kändes och jo det kändes fortfarande bra. Vi var beslutsamma och vi ville gå vidare. Nu fick vi också se ett fotografi på lilla Isak – ett stort leende och två ögon mötte mig. Här och nu började oron släppa och övertygelsen om att vi tagit rätt beslut infann sig.


Vem ska vara den som Isak ska anknyta med undrade vår familjehemssekreterare. Den av er kommer att behöva ta tjänstledigt då Isak behöver tid och framförallt lugn och ro. Eftersom jag var i nystart med mitt egna företagande så blev det min man som skulle bli Isaks trygghet den närmsta framtiden. För John var det ingen ovan roll då han faktiskt tog nästan hela föräldraledigheten med Wilma.


På vägen hem från mötet ringde farmor och ville veta allt. Jo det är en kille, snart 2,5 år, hörde jag John svara. Jo absolut, Marie tycker han ser ut som mini Maradona. Ja vi ska ses snart…

Forts. följer...

Namnen är fingerade.

Bildkälla: Mostphotos

Att välkomna ett barn

När vi har ett nytt familjehem utredda och redo att ta emot ett specifikt barn ber vi dem alltid att göra i ordning en presentation av sig själva. Familjerna tar fram lite bilder och skriver korta beskrivande texter om sig och familjen.

Beskrivningarna/presentationerna tar vi sedan med oss till barnet så att hen får möjlighet att se vilka vi pratar om när vi berättar att vi har en familj som de ska flytta till. Dels kan vi se på bilderna och läsa tillsammans om familjen. Dels har barnet kvar materialet och kan återgå till det när hen själv vill för att titta lite till på familjen som väntar på att få välkomna just mig.

Presentationerna kan se väldigt olika ut och det finns absolut inga rätt eller fel. På bilden ser ni en presentation i form av en fotobok som ett familjehem gjort nu i höst och som ett barn snart kommer att få. Det jag tycker är lite extra fint med just den här presentationen är att familjen har gjort två exemplar så att även barnets förälder ska få samma information och kanske känna sig lite tryggare i vem familjen är som ska bli familjehem och välkomna just deras barn.

Digitala samtal - Helt rätt i tiden

Nyligen genomförde vi en utbildning om rådgivning och stöd på nätet via videosamtal och chatt. Deltagare var socialsekreterare från familjehemsvården med gruppledare tillsammans med socialsekreterare med ansvar för andra former av heldygnsplaceringar av barn och unga samt deras gruppledare. Utbildare var Tanja och Daniel från Trygga relationer som ni kan se på bilden.

 

Bakgrunden till utbildningen är ett projekt via Tillgänglighetsmiljonen där vi tänker att vi med hjälp av dagens teknik främjar en ökad tillgänglighet och delaktighet i vården för placerade barn och unga.  Dessutom på ett sätt som ofta passar dagens unga i dag men som framför allt kanske passar de placerade barn och unga med neuropsykiatriska diagnoser lite extra. Deras familjehem får ett mer tillgängligt stöd och vägledning vilket ökar kvaliteten, säkerheten och tryggheten för vården av barnen.

 

Det blev en uppskattad utbildning i vilken deltagarna visade en ambition om att få till en bättre kommunikation. Trots att vi alla inte tillhör samma enhet i vardagen så samarbetade vi som grupp med varandra på ett bra sätt och var nyfikna och öppna för att prova på tekniken vid videosamtal och chat.

 

Vad tyckte då de som var med?

• Utbildningen var väldigt lärorik och jag tog med mig samtalsmetodiken, där vi ska följa en röd tråd i samtalet från början till slut för att få till ett bra samtal. Vi fick också bra tips och råd för hur vi ska föra de "tyngsta samtalen". Det var även nyttigt att påminnas om att föra en metakommunikation – att samtala om samtalet.
• Intressant, nytänkande och lärorikt. Det gav mig inspiration till ett nytt sätt att samtala med barn, ungdomar och familjehem.
• Det var en spännande och inspirerande utbildning som känns helt logisk och rätt i tiden och vi är sugna på att sätta igång. 

När vi blev familjehem; I augusti kom beskedet

När vi blev familjehem, del 2.
Det blev sommar och snart skulle vi få veta om vi blev godkända. En dag i augusti kom beskedet. Vi ska få bli familjehem! Det var ett så roligt och glädjefullt besked. Vi skulle kunna ge Wilma ett syskon och det värdefulla att växa upp med ett syskon. Någon ska flytta hem till oss. Nu skulle vi pusslas och matchas ihop med en liten som vi skulle kunna ge bästa möjliga förutsättningar för.


Ganska snart återkom familjehemsenheten och de ville boka möte, vi skulle få veta mer. Det var med fjärilar i magen jag och John möttes utanför kommunhuset. En kram och våra ögon såg på varandra – nu är det på riktigt. Vi blev inropade och vår förväntan var så påtaglig. Sen fick vi veta att det fanns ett barn på ca 2,5 år som fanns i ett jourhem sedan en tid tillbaka. Det skulle kunna bli en lång placering vilket skulle passa vår familj.


Vi fick frågan om hur vi skulle ställa oss till om förälder hade psykisk ohälsa. Vi fick veta att barnet kan ha någon diagnos eller problematik och hur ställde vi oss till det? Men vi var stärkta i vår beslutsamhet att låta vår familj berikas med barn så vi svarade att vi vill och tror att vi klarar detta. Nu skulle vi ses om någon dag och sedan planera vidare om när vi skulle få träffa den lilla. Jo jag grät en skvätt av glädje. Sen kom jag på att vi måste barnsäkra hemmet!


Åh att få fixa barnrum – så roligt. Vi åkte till det stora varuhuset och hittade det mesta där. Wilma valde och hjälpte till och våra vänner hjälpte oss att måla och fixa rummet. Vi ville ju att det skulle vara tryggt och välkomnande. Kille eller tjej – snart vet vi! Vill du veta? Då berättar jag det i nästa inlägg.

Fortsättning följer...

Namnen är fingerade.

Bildkälla: Mostphotos.

När vi blev familjehem; Resan dit

Del 1. En vardag mitt i livet kom det ett mail från skolan om att kommunen sökte familjehem. Något som den här gången dröjde sig kvar i mina tankar lite längre än tidigare utskick och annonser. När min man samma kväll sa – ska vi inte svara och ta reda på mer? Vi har ju pratat om det länge och nu kanske det är dags?


Visst hade vi pratat om det flera gånger, så många barn och ungdomar som behöver ett hem och hjälp under sin uppväxt. Min man som i sitt arbete kommer i kontakt med så många barn som far illa och jag som är engagerad och social har ju tänkt på det – men ska vi ta steget nu? Det gjorde vi – tack och lov!


Vi är jag Marie, egenföretagare och min man John och vår dotter Wilma som då var 10 år när vi svarade på mailet. Vi blev ganska snabbt kontaktade om att vi var välkomna på ett infomöte men som vi inte kunde komma på då vår kalender var fullbokad. Då bestämde vi ett möte med socialsekretaren som är ansvarig för nyrekrytering av familjehem. Det var ett positivt möte och efter det åkte vi hem för att berätta för Wilma. Wilma blev så glad, hon blev direkt nyfiken och ställde all världens frågor. Vi kunde ju inte svara på många men vi i familjen hade bestämt oss – vi ville försöka bli ett familjehem!


Jag och John fick mötestider och kalendern bokades upp; utredning, intervjuer, djupintervjuer och kartläggning. Det var något nytt för oss – spännande men ovant. Det var utvecklande och det kändes seriöst med referenstagning och intervju av nära och kära.


Minns speciellt en gång när Wilma undrade – ”om inte vi blir godkända kommer jag att få flytta då” så som bara ett barn kan tänka. Jag log och förklarade att hon inte behöver oroa sig. Idag skrattar vi åt det och jag tycker att det finns något tänkvärt i det.

Fortsättning följer...

Namnen är fingerade.

Bildkälla: Mostphotos.



Förväntan är alltid stor-Familjehemmens dag 2018

I samarbete med Stockholms Stad med kranskommuner hade vi i söndags Gröna Lundsdagen för våra placerade barn och ungdomar och deras familjehem.


I år var vi 23 kommuner som anmält oss till denna dag där alla placerade barn och ungdomar och deras familjehem är huvudpersonerna. Halv 10 börjar de första komma in. Förväntan är alltid stor. Våra barn och ungdomar utmanar, och utmanas av, övriga i familjen att åka olika läskiga attraktioner.


För många är det skönt att se att de inte är ensamma om att inte bo hos sina föräldrar. Att många som är där fram till klockan 12 är precis som de själva – ett barn eller en ungdom som inte kan bo hos sina föräldrar utan bor hos andra föräldrar, med eller utan egna barn. Andra tänker inte ett dugg på det – de vill bara vara först i kön till favoritattraktionen och vara den som vågar mest.


De biologiska barnen i familjehemmen tycker också det är bra att se att det är fler än dom som delar sina föräldrar med någon som inte kan bo hos sina egna föräldrar. Andra tänker inte dugg på det – de ser barnet som vilket syskon som helst. Och vill vara först i kön och den som vågar mest.


En del av våra placerade barn och ungdomar är erfarna besökare av Familjehemmens dag på Gröna Lund och har tillsammans med sina familjehem stämt träff med syskon som bor i ett annat familjehem eller ett tidigare jourhem.


Att barnen och ungdomarna är såväl tuffa som sårbara vet vi och idag får de visa båda delarna när de åker i Ikaros, Djurkarusellen eller Fritt fall. Våra familjehem och deras biologiska barn ser till att dagen blir ett gemensamt minne då de åker med i attraktionerna. Fast de egentligen kanske varken vill eller vågar. Men de gör det. För de vet att våra barn och ungdomar vill att de ska vara med på detta.


Det som är så roligt när man jobbar denna dag är att få träffa alla i familjehemmet. Våra placerade barn och ungdomar, familjehemmets egna barn och familjehemsföräldrarna och se hur alla har lika stora förväntningar, oro inför olika åk man lovat varandra och glädjen inför dagen.


För oss som jobbar med er alla är det så otroligt roligt att få träffa er i en annan miljö än familjehemmet och kontoret. Jättestort tack till alla barn, ungdomar och familjehemsföräldrar för att ni även gav oss en bra dag!

Vi är redo att göra skillnad - Är du?

På lördag 8 september finns vi på plats på Haningedagen för dig som vill veta mer om vad uppdrag som familjehem, kontaktfamilj eller kontaktperson innebär.

Du hittar oss på plats nr. 96 under banderollen

"Vill du göra skillnad för ett barn? Prata med oss!"

För att vara på den säkra sidan, att vi har ett tält på plats att fästa banderollen i, så gjorde vi en testning av vår tekniska förmåga eller/och kanske det även blev en samarbetsövning. Och ja, som ni ser, vi lyckades. På bilderna ser ni oss som kommer finna på plats på Haningedagen; Carina som rekryterar familjehem och Cina som rekryterar kontaktfamiljer och kontaktpersoner.

Välkommen att prata mer med oss!