Johannas resa: Umgänge och helhet

Del 4 av Johannas resa– en berättelse om hur det kan vara att vara biologiskt barn i ett familjehem.
Mina föräldrar värderade relationen till min systers föräldrar och nätverk och det minns jag som värdefullt, både för henne men också för mig. För mig var det viktigt att få ihop helheten, att förstå vem hon var och vart hon kom ifrån för att också kunna förhålla mig till henne och släppa in henne. Mina föräldrar släppte också in mig till hennes mamma, lät mig följa med på umgängen ibland som jag gärna ville. Det blev viktigt för min lillasysters och min relation också, det blev någonting att dela tillsammans, att minnas tillbaka på saker tillsammans.


Idag tänker jag att det blev en hjälp för oss att föra våra två världar samman. Som för alla barn, men kanske framförallt för familjehemsbarn är det viktigt att få hjälp att förstå sin historia och att få den att hänga ihop. Jag tänker idag att hon och jag hjälpte varandra med det, genom sådana små saker som att jag var med på några umgängen gjorde att vi förde de där två världarna samman på något sätt.


Mina föräldrar pratade alltid gott om hennes familj och släkt, såg till att hålla kontakten med dem. För mig blev det viktigt att mina föräldrar belyste hennes familj och nätverk som betydande och värdefulla. Hur svårt mina föräldrar än kan ha upplevt det så var det aldrig någonting de förmedlade till oss barn, för mig var hennes föräldrar och nätverk alltid en självklarhet.


En gång när hennes mamma var på besök hos oss stod min pappa och höll armen om hennes mamma, tittade på min lillasyster och sa: ”Titta vilken fin flicka vi har”. Jag tänker på det som någonting varmt, som en gemenskap. Att de delade på föräldraskapet och jag tänker att det också förde oss samman. Hennes föräldrar hade inte förmågan att tillgodose min lillasysters behov och det fanns såklart anledningar till att hon bodde hos oss. Men mina föräldrar minimerade aldrig hennes föräldrars styrkor och i mina ögon tog de heller aldrig ifrån hennes föräldrar och nätverk de styrkor de hade och det som de kunde och kan ge till min lillasyster.


Jag tror att mina föräldrars goda inställning till min lillasysters nätverk, även om jag kan tänka mig att det också varit svårt att förhålla sig till stundvis, gjort att jag känt att hennes släkt är min släkt. Att de har varit betydelsefulla för henne och då har de blivit betydelsefulla för mig. Vi har varit ett vi och inte ett vi och dem, så har det i alla fall känts för mig.
Fortsättning följer....

Rekryteringsmässan 2018

Vi var på plats även i år för att möta de som vill veta mer om vad det innebär att ha uppdrag som kontaktperson, kontaktfamilj och familjehem. En spännande eftermiddag då vi fick prata med många intresserade om våra viktiga insatser som gör skillnad för barn och ungdomar. Vi passade såklart även på att knyta kontakt med företag på plats, vi söker alltid nya rekryteringsvägar.

För dig som är intresserad av uppdrag som kontaktfamilj eller familjehem så har vi en infoträff nu på torsdag kl. 16.45 i kommunhuset. Vill du komma så skickar du en anmälan till: pirkko.alm@haninge.se

Grupphandledning med uppdragstagare

Igår hade vi vår första grupphandledning med några av Haninge kommuns kontaktpersoner. Det som slog oss och som vi tog med oss är att vi har så engagerade, varma och nyfikna uppdragstagare. Vi tänker att de är en stor tillgång för de barn och ungdomar som har behov av de insatserna.

Vi ser fram emot att nästa gång få träffa fler uppdragstagare som är sugna på att delta. Vår grupphandledning är öppen för er som har uppdrag som kontaktperson och kontaktfamilj för Haninge kommun. Kommande handledningstider i vår är 12 april och 31 maj.
Cajsa och Mia


För mer info och anmälan ta kontakt med er kontaktsekreterare; Birgitta Nordström eller Karoline Karlsson!

Två nyanställda barnsekreterares intryck

Vi är två nyanställda barnsekreterare som har fått förmånen att börja på familjehemsenheten i Haninge kommun. Vårt första intryck var att detta är en öppen och trygg grupp, där vi kände oss välkomna från första stund.


Vi upplever att gruppen månar mycket om varandra, i arbetssammanhang såväl som i fikarummet.

Något som är både roligt och positivt att nämna är att vi båda hade hört mycket gott om vår blivande arbetsplats, där andra berättade om ett glatt arbetsklimat med mycket skratt. Det goda ryktet gällde även ett brinnande engagemang för de placerade barnen.

Vi ser fram emot att följa barnen över tid och att vara en del av det tredelade föräldraskapet, tillsammans med föräldrar och familjehem i arbetet att ge placerade barn  och unga en trygg och god uppväxt!

Johannas resa: Syskons olika uppfattning och roller

Del 3 av Johannas resa– en berättelse om hur det kan vara att vara biologiskt barn i ett familjehem.
Min storebror tyckte att det var svårt att veta hur han skulle göra och förhålla sig till vår nya syster. Som storebror kände han ett ansvar, att det förväntades någonting av honom, men som han inte visste hur han skulle göra. Idag säger han att han nog hade behövt mer vägledning och konkreta exempel av våra föräldrar. Han tog avstånd från henne och knöt ingen riktig relation till henne när vi var små, kanske just för att det var för svårt för honom att hantera. Han beskriver det idag som en känsla av misslyckande, att vilja göra något men inte förmå sig till det. Min lillebror tyckte det var jobbigt då han kände att hon fick all uppmärksamhet och att mamma och pappa pratade snällare med henne än med honom. Min lillasyster däremot beskriver det som att min lillebror fick all uppmärksamhet, så där har ju ni familjehemsföräldrar någonting att bita i…

Idag tänker jag att mina bröder uppfattade saker delvis utifrån deras plats i syskonskaran. Min storebror var äldst och det innebar ett ansvar som han inte fick rätt verktyg att hantera. Min lillebror var yngst till dess att hon kom in i familjen och då försvann den platsen, med allt vad det innebar att vara yngst. Även om min lillebror idag beskriver det som en fördel att hon var yngst så att han kunde få känna sig stor, blev det också svårt för honom när han var liten att inte vara yngst längre. Min plats konkurrerades inte på samma sätt, jag var fortfarande mellanbarn. Däremot blev det en till flicka i familjen, men jag minns inte att jag upplevde någon annan konkurrens än jag tror det kan vara för biologiska systrar. Hon härmade mig med kläder och skulle ha allt som jag hade, vilket var skitjobbigt emellanåt men också upplyftande. Mina bröder hade ju aldrig satt mig i samma fokus som hon gjorde. Jag var en förebild för henne och det gjorde någonting med mig. Jag tog ett stort ansvar för henne därför att jag var sådan, relationer var viktiga för mig. Det var viktigt för mig att lägga mycket energi på henne, att få in henne i vår familj, att hon skulle känna sig som en del av oss.

Forts. följer...

Johannas resa: Förhållningssätt och vad som blev annorlunda

Del 2 av Johannas resa– en berättelse om hur det kan vara att vara biologiskt barn i ett familjehem.

Det första året minns jag som kul. Jag tog min nya syster under mina vingar och lärde henne om vår familj. Vi pysslade tillsammans och jag minns tiden som spännande och rolig. Hon anpassade sig bra till mig och gjorde som jag sa, vilket förmodligen är en av fler anledningar till att jag tyckte att det var en väldigt bra tid.


Jag minns känslan av att vilja knyta henne till oss, jag ville att hon skulle kalla mina föräldrar för mamma och pappa, att hon således skulle bli en del av oss. Någonting som jag idag reflekterar kring måste ha varit svårt att förhålla sig till som barn. Hur ska jag förhålla mig till henne utifrån att hon ska bli en familjemedlem men samtidigt har en familj? Vem blir jag i det, hur mycket ska jag våga släppa in henne och vad händer om hon försvinner?

Egentligen blev allt annorlunda än vad jag hade tänkt mig. Jag minns att jag tänkte att det skulle bli kul att få en lillasyster, att vi skulle leka ihop och att jag skulle lära henne saker. Så blev det ju också, men det där andra, det känslomässiga och relationsmässiga var någonting jag inte hade tänkt på eller som jag inte kunde föreställa mig. Hur blir det då att faktiskt släppa in någon helt okänd i sin familj, att dela på sina föräldrar, att ge plats åt någon som behöver mer än en själv?

Jag tänker att jag inte blev lika viktig längre, mina problem var inte lika stora och då blev de kanske heller inte lika viktiga. Jag minns känslan av att bli bortprioriterad även om jag vet att mina föräldrar såklart tyckte att vi biologiska barn var minst lika viktiga. Men att ta in ett barn i familjen som behövde mycket kärlek och omsorg, innebar att jag behövde lämna plats och då blev jag heller inte lika viktig som jag var innan.

I takt med att hon blev trygg i vår familj förändrades också hennes beteende. Hon hade stunder då hon av förklarliga skäl mådde dåligt och agerade ut. Hon bar på någonting som jag inte kände till och det blev tydligt när hon blev arg eller ledsen. Det var jobbigt och frustrerande att inte kunna trösta henne. Det var svårt att hantera att hon bar på saker som hon måste lära sig att leva med och jag måste lära mig att leva med att inte kunna vara en del av de minnen hon bär på.
Fortsättning följer...

Tack för det här året!

Stort Tack för 2017 och med önskan om ett Gott Nytt År 2018! Tänk vad fort tiden går och vad mycket som händer på ett år.


Vad vi gjort under 2017
Det här året har vi på Familjehemsenheten arbetat mycket med att fortsätta utveckla vår verksamhet, något som jag hoppas att ni märker av i er kontakt med oss. Några exempel är:
   Vi har under året deltagit i några nationella projekt. Ett av dem handlar om att öka barns delaktighet och ett annat om att utforma trygga och välgrundade umgängen. Ett projekt som vi precis påbörjat innebär att prova en ny metod i utredningar av familjehem, Familjehemsvinjetter. En viktig metod att utveckla för det gäller att på bästa sätt hitta de rätta familjehemmen som kan ge det extra till ett barn.
    Familjehemssekreterarna har slutfört sin handledarutbildning så att de ska kunna var ett ännu bättre stöd för er familjehem.
   Vi har utformat en introduktionsplan för personer som för första gången får uppdrag som kontaktfamilj eller kontaktperson för att skapa goda förutsättningar för uppdraget.

På gång 2018
Det finns några saker som vi redan nu vet ska ske under det kommande året:
   Vi vet att vi kommer att få några nya medarbetare som vi ser fram emot ska börja hos oss och vi har tillsatt en helt ny tjänst till enheten i form av en placeringssekreterare. Det är en person som ska hjälpa avdelningen Barn och Ungas socialsekreterare med att hitta den rätta matchningen när det gäller placeringar i jourhem och HVB.
   Våra familjehemssekreterare kommer förutom att handleda familjehem även ha grupphandledning för kontaktpersoner.
   En utmaning vi jobbar med är att använda oss mer av den teknik som finns idag och delar av familjehemsvården kommer under året lära sig mer om att föra stödjande, uppföljande, handledande samtal via nätet. Det kommer att ske i form av ett projekt som vi kommer att skriva mer om när det blir dags.
   Att rekrytera nya kontaktfamiljer och familjehem är en pågående utmaning och vi provar ständigt nya rekryteringsvägar. Vet ni någon som kan vara intresserad och lämplig så be dem gärna att kontakta oss. Information och kontaktuppgifter finns på vår hemsida: www.haninge.se/familjehem

Till alla er som har uppdrag som familjehem, kontaktfamilj och kontaktperson åt Haninge Kommun: Tack! Ni gör verkligen en skillnad för barn och ungdomar.